Camilla Grebe gick från ett chefsjobb inom näringslivet till att satsa på det som är hennes allra största intresse - att skriva spänningsromaner. Nu släpper hon nagelbitaren Dvalan, samtidigt som en av hennes andra böcker blir tv-serie.

T

rots försäljningssuccéer, fina utmärkelser och böcker som sålts till ett tjugotal länder samt amerikanska filmbolag känner Camilla Grebe prestationsångest inför sin elfte spänningsroman, Dvalan.

– Det är nog mer en personlighetsfråga än en fråga om erfarenhet, jag känner alltid prestationsångest. Att vara författare innebär att man jobbar i det fördolda i flera månader. Det kan vara ganska ångestfyllt när man väl är klar, säger hon.

Dvalan är en otäck och spännande historia om kriminalinspektör Manfred Olsson som drabbats av en familjetragedi, om 18-årige Samuel som tvingats gå under jorden efter att ha dragits in i en kriminell uppgörelse, om Rakel vars son är hjärnskadad och om Samuels djupt religiösa mamma som mot alla odds ska rädda sin son.

Camilla Grebe: ”Med Dvalan vill jag väcka en tanke kring hur vi lever”

FAKTA/CAMILLA GREBE

Ålder: 50 år.

Gör: Författare.

Bor: Stockholm.

Familj: Sambon Mikael och två barn.

Bakgrund: Släppte sin första bok med systern Åsa Träff 2009. Skrivit thrillertrilogin Moskva noir med Paul Leander-Engström. 2015 kom hennes första egenskrivna bok, Älskaren från huvudkontoret, och 2017 kom Husdjuret.

Aktuell: Med spänningsromanen Dvalan och tv-serien Dirigenten på C More, som baseras på hennes och Paul Leander-Engströms bok.

Har du något djupare syfte med dina romaner?

– Det primära syftet har alltid varit att skriva riktigt bra spänningshistorier. Nu har jag hållit på ett tag och vill göra mer – jag vill skildra vår samtid. Med förra boken, Husdjuret, ville jag säga att det kunde ha varit du som satt i den här flyktingbåten på Medelhavet. Med Dvalan vill jag väcka en tanke kring hur vi lever i dag och vart vi är på väg, då sociala medier har blivit så centralt för oss att de nästan har ersatt de vanliga, fysiska relationerna.

Känner du själv att många relationer sker via sociala medier?

– Ja, absolut. Jag är rätt aktiv på Instagram och märker att man lätt kan bli beroende av det. Vår hjärnas belöningssystem blir som kidnappat för att vi får en så stark och omedelbar bekräftelse på det vi gör. Det gör att vi känner att vi nästan måste gå in och kolla hela tiden. Jag tror att vi bara har sett början på det här, och jag undrar vart vi är på väg.


LÄS OCKSÅ: Efter vändningen – det här ska säsong 3 av Bonusfamiljen handla om


Dirigenten blir tv-serie på C More

Snart blir Dirigenten, boken som du har skrivit med Paul Leander-Engström, tv-serie. Hur känns det?

– Fantastiskt roligt och ganska overkligt. Jag och Paul har varit med i processen och även varit på plats i Vilnius där den huvudsakligen spelats in. Jag är väldigt glad över att Adam Pålsson gör huvudrollen – han är så himla duktig. Likaså finlandssvenska skådisen Linda Zilliacus. Boken och serien handlar om en svensk kille som jobbar på en investmentbank i Moskva i slutet av 1990-talet och blir indragen i en konspiration som han inte riktigt kan ta sig ur. En ren thriller!

Var kommer din fascination för spänning ifrån?

– Jag började tidigt botanisera i den välfyllda bokhyllan hemma. Redan som barn fastnade jag för deckare av Maria Lang och Sjöwall/ Wahlöö. Jag minns att jag blev livrädd när jag läste Den vedervärdige mannen från Säffle, men att jag samtidigt älskade det. Jag gillar mörker och skräckkänsla. Men jag skriver inte om zombier, jag vill göra det realistiskt även om jag gärna lånar känslan från Stephen King.


LÄS OCKSÅ: Se filmen först eller läsa boken först? Vi reder ut eviga dilemmat!


”Jag hade aldrig riktigt samma passion för de jobben som jag har för skrivandet”

Du har varit vd inom näringslivet, vad har du fått med dig därifrån?

– Självdisciplin och driv, exempelvis. Men jag hade aldrig riktigt samma passion för de jobben som jag har för skrivandet. I skrivandet är jag perfektionist, jag släpper ingenting förrän jag har vänt på alla stenar. På mitt tidigare jobb gjorde jag det som var nödvändigt och lite till, men jag satt inte på kvällar och helger som jag gör nu. Det här är viktigt för mig på ett annat sätt. Det är ju min dröm!