Alla vill ha mer av Sherihan "Cherrie" Hersi, den mystiska soulrösten från Rinkeby vars svenska låttexter "163" och "Lämna han" slagit igenom ända till USA. Damernas Värld har träffat Sveriges nya soulexport som sjunger för dem som samhället glömt bort – tjejerna i orten.

D

et är kväll i Chicago. På en anrik gammal punkklubb sitter det klistermärken från flera decennier tillbaka över hela väggarna, dörr i dörr ligger en klassisk amerikansk sportbar. Det är kö in till klubben, och utanför trängs kids på väg till kvällens konsert med gubbar som gått ut för en rökpaus.

Inne på scen står två tjejer. En bakom mixerbordet, i glittrig magkort tröja, glossigt läppglans och plattat, blonderat hår – dj:n och stylisten Wasima Ayad. Den andra tjejen bär en gul, löst sittande byxdress som blottar hennes ena axel. Hon för mikrofonen till munnen och börjar sjunga. På svenska.

Sherihan ”Cherrie” Hersi

Ålder 26 år.
Gör Artist.
Bor I Bromma i Stockholm.
Familj Pojkvän.
Aktuell Med albumet Araweelo, tv-serien Cherrie – ut ur mörkret på SVT Edit och i Youtube-serien
Nästa nivå.

Det är Sherihan ”Cherrie” Hersi. Artisten som chockade Sverige med sin ögonvittnesskildring av Stockholmsförorten Rinkeby när hon släppte sin första singel Tabanja 2015. I videon, som blev Grammisnominerad, körde Cherrie runt i orten i en likbil för att uppmärksamma alla de unga män som skjuts till döds i hennes hemkvarter. Därifrån har hennes argumentation varit lika spikrak som ­hennes karriär – låten Aldrig må så där ­gästades av den brittiska grimestjärnan Stormzy, och när debutskivan Sherihan vann en Grammis för 2016 års Bästa r’n’b/soul-album tillägnade hon priset till ”ortens kvinnor” i sitt tacktal.

Cherries 163 varar för evigt

Nu är Cherrie på turné i USA. Hon ska spela på den stora musikfestivalen 20 days in Chicago, marknadsföra sin singel 163 för evigt och spela in och skriva musik tillsammans med namnkunniga amerikanska låtskrivare och producenter.

Knappt någon på punkklubben i Chicago ­förstår språket som Cherrie sjunger på. Ändå rör de sig igenkännande till takten, det går inte att missta ­sig på hennes känsliga r’n’b-soul. Hennes röst är skörare än snöflingorna som just fallit utanför, och värmen i orden är allt som behövs den här kvällen.

Cherrie älskar Instagram, musik och att umgås med pojkvännen.

Foto: Daniel Melin

Cherrie, från Rinkeby i ­Stockholm, är helt enkelt Sveriges mest intressanta musik­export just nu.

Jag har alltid känt att jag är ämnad för att göra någonting stort.

– Det här livet är inget man förväntar sig när man kommer från ett liv som mitt, eller om man tänker på var jag befann mig för bara tre år sedan. Men jag har alltid känt att jag är ämnad för att göra ­någonting stort. Jag vet vad jag är till för här på ­jorden, det gäller bara att kämpa för det, säger Cherrie alldeles innan hon kliver upp på scenen och sjunger kärlekssången om sin Stockholmsförort för amerikanerna.

Det är ett drömuppdrag som lika gärna hade kunnat stannat vid storslagna fantasier för en flyktingflicka från Rinkeby.


Cherrie tillbringade sina
barndomsår i ­finländska Lojo. Hennes föräldrar flydde till ­Finland från Somalia, och Cherrie vantrivdes i den lilla landsortshålan. Hon blev mobbad i skolan, hamnade ofta i bråk och vardagsrasismen som var närvarande i varje gathörn fick henne att alltid vara på helspänn. Hennes mamma trakasserades av grannarna, och när Cherrie var tio år bestämde sig mamman för att flytta till Sverige. Cherries pappa blev kvar i Finland medan resten av familjen ­flyttade mellan vandrarhem, andrahandskontrakt och andra tillfälliga boenden tills de ­slutligen kom till Rinkeby.

– Där kunde jag känna mig hemma, jag var som de andra där. Orten har gett mig gemenskap, men jag tror uppväxten på landet gav mig ett öppet sinne, säger Cherrie.

Vi sitter på ett hotellrum i Chicago. Det är den trendiga kedjan Ace Hotels som just har öppnat sina industriromantiska rum i staden. Cherrie delar rum med Wasima Ayad, hennes vän, dj och stylist. Det ligger kläder överallt – drömmiga överdimensionerade jackor i pasteller och oanvända sneakers i godisfärger.

Jag skrev med perspektivet från en ung kvinna i förorten, de som alltid blir mest bortglömda.

– Det är så skönt att Wasima är med mig på hela USA-resan. Inte bara yrkesmässigt, att ha en tjejkompis med sig i alla dessa manliga miljöer är en trygghet som jag saknat tidigare. Och det blir så mycket roligare, säger Cherrie.

Aldrig igen, 163 för evigt och lämna han hör till Sherihan "Cherrie" Hersis låtar.

Foto: Elisabeth Olson Wallin

Det prisbelönta debutalbumet Sherihan slog igenom så mycket större än någon hade väntat sig. Att det namngavs efter hennes riktiga namn är ingen slump – Cherrie sjunger ärligt och personligt om sina egna historier. Albumet handlar om ­depressioner, psykisk ohälsa och det svåra livet för dem som blir kvar i orten.

– Jag skrev med perspektivet från en ung kvinna
i förorten, för det har alltid varit kvinnorna där som är de mest bortglömda. De som har det sämst av alla, säger hon.


Men det handlar också om att ta sig upp från ­botten. Arbetet med albumet medförde att Cherrie skrev sig ur en depression. Hon skrev om en svår period som präglats av hur flera av hennes barndomsvänner skjutits ihjäl i Rinkeby, om hopplösheten hos hennes närmaste och om smärtan hos mammor och syskon som är chanslöst fast i problemen.

– Jag ville visa att man kan satsa på sina drömmar och vinna, att det gick bra för en av oss. Jag ville inspirera andra till att drömma lika stort och det fick dem att sluta tugga (”hänga runt”) och göra sin grej i stället. Och inspirationen har hjälpt dem – en ska bli marinbiolog och en annan jobbar med ett projekt med förebilder för unga tjejer i ­Rinkeby, säger Cherrie med sin mjuka röst.

Hon sitter i hotellsängen, drar in benen under sig och suckar.

– Det händer fortfarande dåliga grejer … Men vi tror på oss, det räcker långt.

163 för evigt är en hyllning till människorna i Rinkeby.

Historien om hur Cherrie och Wasima ens hamnade på hotellet i Chicago börjar med den första singeln från Cherries nya skiva, den tidigare nämnda låten 163 för evigt. Siffrorna syftar på Rinkebys postnummer.

– Det är en hyllning till människorna i Rinkeby, jag ville ge dem ­tillbaka någonting positivt. Låten är glad, inte som mina andra där styrkan kommer ur sårbarheten.

Låten handlar inte bara om hur bra det går för Cherrie nu. Textraden ”För om jag lyckas då vi alla kan” sammanfattar det positiva budskapet: det går att bli framgångsrik även om man inte har mycket till att börja med, och utan att glömma sina rötter.

Det visade sig dock snabbt att det inte bara var Rinkeby som fick ut någonting av låten. När Cherrie lagt upp musikvideon på Youtube spreds den snabbt – andra somalier över hela världen plockade upp låten och älskade vibben, trots att de inte förstod ett ord av vad Cherrie sjöng. I dag har den över två och en halv miljoner visningar.

Snart hörde internationella magasin av sig, och Cherrie lyftes som det hetaste på inflytelserika sajter som The Fader och Buzzfeed. ”Möt somali-svenska tjejen som alla snackar om” var rubriken på Buzzfeeds text om henne.

Artisten Cherrie har slagit igenom med låtar som aldrig igen och 163 för evigt.

Foto: Paul Edwards

Den amerikanska r’n’b-artisten Kehlani var en av alla som älskade låten. Så mycket att hon är med på remixen av 163 för evigt, och skrev en egen vers till den.

Innan Cherrie landade i Chicago var hon i New York, LA och Atlanta för att spela in ny musik. Även här på andra sidan Atlanten blir hon igenkänd som tjejen som sjunger ”163”. I Atlanta tog producenterna som hon jobbade med henne till en kombinerad krog och ­strippklubb efter en lång dag i studion.

– Oookej, tänkte jag. Men det hör till den stadens traditioner, så jag hakade. När vi var där så rusade en av tjejerna som jobbade där fram till mig och bara ”Det är du! Jag älskar din musik!” En strippa på en bar i Atlanta lyssnar på min svenska låt … Det är galet!

Och inne på den gamla punkklubben där Cherrie spelar sina svenska låtar är det tydligt. Publiken dansar inte bara med till beatsen, de sjunger med i den svenska texten också. 

NUVARANDE Soulstjärnan Cherrie: ”Jag sjunger för tjejerna i orten – de bortglömda”
NÄSTA Höga boots är ett säkert kort i höst — 11 snygga par att klicka hem