Med kombon skyhögt sanningspatos och sylvass penna, toppat med en stor dos mörk humor, är vetenskapsaktivisten, forskaren, twittraren och författaren Emma Frans vår nya folkbildare. Hennes mission? Att lära oss att skilja på viktiga nyheter och rent trams!

Artikeln är från 2018.

D

et var i samband med ebolautbrottet i Västafrika 2014 som Emma Frans stötte på fake news för första gången, då hon läste artiklar om att silvervatten kunde bota och förebygga sjukdomen.

– Hur kunde man ens tro på det där? Jag såg även artiklarna i mitt Facebookflöde. Men jag hade läst om att de hade problem med att falska uppgifter spreds från dessa länder, säger hon och sätter sig i sminkstolen.

Emma är rätt van vid det nu, att sminkas inför diverse sammanhang: hennes bejublade tal på Idrottsgalan i Globen, regelbunden medverkan i morgon-tv och då hon i höstas mottog Stora Journalistpriset, förstås. Men till vardags sitter hon bakom en dator på Karolinska Institutet och forskar i medicinsk epidemiologi. Och twittrar. För sedan hon klev ut på mikrobloggen för fem år sedan har snart 65 000 följare upptäckt hennes förmåga att förmedla (rolig) vetenskaplig tyngd på 140 tecken.

LÄS MER: Henrik Schyffert: ”Jag har inga framtidsdrömmar längre”

Emma Frans om Twitter, fake news och boken Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams

Nu vill Emma, som förutspås bli vår nästa Hans Rosling, hjälpa oss att navigera rätt i informationsflödet. För det där påståendet om silvervatten var bara startskottet. Det som gjorde att Emma bestämde sig för att skriva boken Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams i fjol var Brexit och Donald Trump.

– Påståenden som bekräftar det vi redan tror eller vill tro på tilltalar oss, och vi vill ha enkla lösningar på komplexa problem. Så budskap om att allt går åt helvete och att det kommer att bli Bullerbyn bara vi stänger gränserna får stort genomslag. Vi väljer inte presidenter efter hur sanningsenliga de är, utan utifrån helt andra faktorer, som deras retorik eller vad de utlovar.

Forskaren Emma Frans om

Foto: Daniel Stigefelt

It’s not nice to fool mother nature! Foto: Daniel Stigefelt.

Du tycker att vi alltid ska läsa nyheter som om det vore första april, varför då?

– Källkritik är viktigt för att skydda sig mot falska nyheter. Tänk på viskleken. Ju längre bort du kommer från originalkällan, desto mer tenderar ett påstående att förändras. Därför är det bra att försöka spåra källan till påståendet som du läser om. Är källan en anonym person på sociala medier är den inte trovärdig. Är det ett påstående som hänvisar till en vetenskaplig källa kan du försöka hitta den. Men när du hittat källan är det viktigt att granska den utifrån potentiella intressekonflikter – om resultatet av en forskningsstudie gynnar den som har betalat för den är den inte lika trovärdig som en oberoende. Det gäller även marknadsföring, vilket har blivit lite bättre nu jämfört med när influencers obegränsat kunde rekommendera produkter utan att berätta huruvida de fått betalt för inlägget eller inte.

LÄS MER: Klimatkrisen: 7 saker barn som föds nu kommer uppleva innan de är 30

Källkritik är viktigt för att skydda sig mot falska nyheter.

Är vi för lättköpta?
– Ja, särskilt när det är något som bekräftar det vi redan tror. Det är dock viktigt att acceptera de trovärdiga källorna. Faktaresistens och vetenskapsförnekelse gör att man förnekar sådant som är högst troligt, som att 99 av 100 forskare säger att människan påverkar klimatet.

Du växte upp med två psykologer till föräldrar, hur var det?

– De försökte säkert tillämpa mycket av sin yrkeskunskap, och på den tiden trodde man mycket på sådant som sedan visade sig inte stämma. De hade många idéer om att känslorna skulle styra. Mina föräldrar har varit impulsiva och tagit dåliga beslut på grund av det. De har skilt sig och gift om sig flera gånger. Jag präglades mycket av det och har nog försökt att gå emot det genom mitt yrkesval. Vetenskap tar avstamp i att vi människor inte är rationella och lurar oss själva hela tiden.

Var kommer din humor ifrån?

– Jag har aldrig varit klassens clown, men jag har alltid skämtat mycket. Min humor är ganska ovitsig och mörk, vilket gör sig bra på Twitter. Jag tycker om Twitterhumorn, som består av mycket satir, politik och intressanta tankar. Men jag skulle aldrig ställa mig på en ståuppscen och försöka vara rolig.

Vad är det modigaste du har gjort?

– Att föda barn. Min första förlossning var jätteläskig och slutade med ett urakut snitt och att min dotter fick komplikationer. Att hålla tal på Idrottsgalan i Globen är också något av det modigaste jag har gjort.

Du verkar så självsäker, är du det?

– Jag är inte så trygg i mig själv som jag nog ger sken av. På min profilbild i sociala medier står jag med ett basebollträ, vilket gör att jag nog uppfattas som hårdare än vad jag är. När jag var yngre och skulle hålla föredrag på universitetet var jag alltid svinnervös. Men genom åren har jag KBT:at mig själv genom att exponeras för det som jag tycker är läskigt.

LÄS MER: Drönare på catwalken och ”smarta” klänningar – 5 gånger mode mött teknologi

Hur skulle du beskriva din stil?

– Helt ärligt har jag lite stilpanik just nu när jag börjar befinna mig i fler sammanhang än att vara instängd på mitt kontor. Till vardags tycker jag om att klä mig ganska tjejigt, sportigt och bekvämt, som jeans och t-shirt eller klänning och sneakers. Jag köpte precis ett par nya sneakers från Fila som jag älskar.

Det bästa rådet jag har fått är att vara lat, och inte så duktig jämt.

Vilket är ditt bästa köp?

– I går köpte jag en cykel. Den var mycket dyrare och finare än vad jag hade tänkt från början, vilket jag är väldigt nöjd med. Jag börjar tjäna pengar nu, men jag bränner inga. Jag tror på att belöna mig själv när jag har gjort något bra för att främja det beteendet.

Emma Frans är forskare, twitter-guru och författare till boken Larmrapporten - att skilja vetenskap från trams.

Vilket är det bästa rådet du har fått?

– Pappa tycker att jag ska vara lat, att jag ska ta det lugnt och inte vara så duktig jämt. Det är väldigt bra.

Du gick i samma musikklass som Veronica Maggio, kunde du ha gått samma väg som hon?

– Nja, det kanske var en barndomsdröm. Jag var ett stort fan av Madonna och såg hennes Blond Ambition Tour varje dag efter skolan tills min pappa råkade spela över den. Men jag tänkte nog aldrig bli artist. Veronica stod ofta på scen och sjöng solo i skolan, det gjorde inte jag. Jag träffade henne för några år sedan, och då kallade hon mig för ”Smart- Emma”. Jag har inte riktigt den självbilden. Jag har aldrig varit en flitig student, men jag har nog haft lätt för mig.

Vilken musik lyssnar du helst på?

– Det är blandat. När jag dj:ade i 20-årsåldern hade jag en schyst skivsamling av hiphop, dancehall och soul, vilket jag fortfarande gillar. Men också artister som Joni Mitchell, som min mamma introducerade mig för.

Jag har en drivkraft att vilja förändra.

Vilka är dina bästa och sämsta sidor?

– Jag är nyfiken, lite rolig och vill uppriktigt göra gott. Jag tycker att jag har något viktigt att säga och har en drivkraft att vilja förändra. Jag är däremot rastlös, kan vara impulsiv och blir lätt uttråkad. Det är därför jag gör annat vid sidan av forskningen.

LÄS MER: Digitala experten: 5 sätt mode kommer att förändras på i framtiden

Vad lämnar du aldrig hemmet utan?

– Telefonen, tyvärr. Vi lever i en uppmärksamhetsekonomi där alla tävlar om att få uppmärksamhet, och det gynnar sådana som Donald Trump. För även om det är en olycka kan man inte titta bort – och just nu är Trump olyckan. Jag försöker vara försiktig med hur mycket nyheter och Twitternotiser som jag konsumerar varje dag. Det är lite av ett tveeggat svärd – sociala medier har ju varit viktigt för mig, men jag blir hela tiden påmind om hur svårt det är att vara här och nu.

Vad gör din dag?

– Att få ihop en bra text, ha ett kul jobbmöte eller när jag har gjort något som har betydelse för människor. Självklart också om jag får beröm av någon, men samtidigt är det viktigt att låta berömmet rinna av en på samma sätt som skiten, annars finns risken att bli beroende av det.

Vad är din framtidsdröm?

– Jag trivs väldigt bra med den ena foten i den akademiska världen och den andra i vetenskapsjournalistiken. Det är min styrka och så vill jag fortsätta. Jag skulle vilja driva mina egna projekt mer och se hur vetenskapen skulle kunna användas inom politik och samhällsfrågor. Nu kommer jag att jobba mer med rörliga medier, och så vill jag skriva fler böcker!

Prenumerera på Damernas Världs nyhetsbrev

Mer information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.