Välbärgade kändisar mutar in sina barn på prestigeskolor. Fyre festival var en lyxig musikfestival som aldrig fanns. JT Leroy och Anna Delvey hittade på sina bakgrundshistorier. Varför ljuger folk så mycket nu för tiden? Och varför är vi villiga att tro dem?

D

et skulle bli den coolaste och glammigaste musikfestivalen någonsin. På Fyre Festival på paradisön Exuma i Bahamas skulle supermodeller och influencers festa tillsammans med besökarna tills de stupade i sina lyxtält, eller lyxvillor, mitt på stranden.

Fyre Festival – den påhittade lyxfestivalen

Biljetterna sålde slut på nolltid trots att de kostade 10 000-120 000 kronor styck. Men då ingick privatflyg, backstagepass och gratis sprit. Problemet var bara att festivalen inte existerade. I alla fall inte på sättet den hade marknadsförts – lyxtälten var snarare enkla hyddor med dyblöta sängar, artisterna kom inte och mat- och dryckesservicen var närmast obefintlig. I höstas, två år efter skandalen, dömdes festivalgeneralen Billy McFarland till sex års fängelse och 26 miljoner dollar i böter.

Fyre festivalen - lyxfestivalen som var en dröm

Foto: TT

Reklamen för Fyre festivalen lovade vita stränder och snygga modeller – i verkligheten var det ett tältläger med bajamajor. Utan artister.

Anna Delvey och Johanna Emma Olsson ljög på Instagram

Under våren har den ena storbluffen avlöst den andra. Skådespelaren Felicity Huffman (känd från Desperate housewives) är en av de 50 välbeställda föräldrar som avslöjats i en avancerad muthärva för att få in sina barn på elituniversitet.
Influencern Anna Delvey visade upp sitt liv som rik Manhattanbo på sitt Instagramkonto och lyckades lura till sig närmare två och en halv miljon kronor innan det avslöjades att hon var en fattig rysk-tysk praktikant.
Svenska Johanna Emma Olsson, med en halv miljon Instagramföljare, manipulerade bilder och klippte in sig själv i glamourösa situationer, bland annat från Paris. När hon blev påkommen skyllde hon sina handlingar på att det regnade i Paris, så att hennes riktiga bilder inte blivit lika bra.

Forskaren: Därför kan det vara lockande att ljuga

Vi tycks leva i en oförskämdhetens och bluffernas tid med fejkade nyheter, ljugande presidenter och förskingrande kändisar. Har vi blivit mer tillåtande för försköningar i samma takt som vi själva visar upp våra liv genom ett Instagramfilter? Behöver vi lögnen för att göra oss mer intressanta? Ja, ibland kan vi uppfatta det så, menar Katarina Howner. Hon är rättspsykiater och forskare vid Karolinska Institutet med psykopati som expertis.

– Vi fungerar alla så att om vi blir belönade för ett visst beteende så fortsätter vi med det. Om jag ljuger om mig själv och märker att folk gillar det jag berättar, ger mig mer uppskattning och låter mig och mina häftiga historier bli festens medelpunkt kan det kännas lockande att fortsätta med det.

Ljugande författare: Dan Mallory, Lee Israel, JT Leroy

Som författaren Dan Mallory vars debutroman The woman in the window (2018) hamnade på bästsäljarlistorna direkt och redan är på gång att bli film med Amy Adams i huvudrollen. Mallorys fascinerande bakgrund – han hade en doktorstitel från Oxford och hade överlevt såväl cancer som en hjärntumör och sin mammas och brors död – bidrog mycket till hans litterära sensation. Tills tidningen The New Yorker avslöjade att han ljugit om i stort sett allt. Det fanns ingen doktorstitel, ingen sjukdomshistoria och – konstigast av allt – hans mamma och bror var fortfarande i livet.
Eller ta den arbetslösa författaren Lee Israel som i ren desperation började förfalska brev från kända, döda litterära storheter. Hennes hemliga business avslöjades visserligen, men ledde då inte bara till den bästsäljande självbiografin Can you ever forgive me? utan blev också en uppskattad film med Melissa McCarthy i huvudrollen. I den framstår Lee Israel som en sympatisk loser, det är lätt att gilla henne trots den brottsliga banan.
JT Leroy
, den kanske mest kända av alla litterära bluffar, som påstod sig var en HIV-positiv föredetta prostituerad ung man som skrev om sin uppväxt, men egentligen bara var en pseudonym skapad av författaren Laura Albert, förevigades också på film nyligen, med Kristen Stewart och Laura Dern i huvudrollerna. Också den gör Laura Albert till en om inte sympatisk så i alla fall mänsklig konstnärinna med svårigheter att passa in i verkligheten.

En sak är säker: hon hade aldrig förevigats på film om hon inte ljugit om sitt liv

Och snart kommer Anna Delveys bluffliv på duk, än så länge är det oklart hur hon kommer framstå i den. Men en sak är säker: hon hade aldrig förevigats på film om hon inte ljugit om sitt liv. En svindlande tanke.

– Varför ljuger inte alla mer, kan man fråga sig i stället. Jo, man är rädd för att bli påkommen, man känner skuldkänslor och skam. Men hos dem som har en benägenhet till patologiskt ljugande, som är ett utmärkande drag inom psykopatin, finns inte det känslodjupet. En patalogisk lögnare tänker inte på konsekvenserna. Ofta finns också en överdriven självbild, man tänker att man klarar allt. Ibland finns också inställningen att ”jag skulle ju faktiskt kunna vara den här lyckade personen”, säger Katarina Howner.

Kanske spelar även tidens anda in. Vi premierar oftare snabba lösningar och häftiga historier. Vi klickar på rubriker som lockar, och stöter vi på något ämne vi inte känner till kan vi snabbt skaffa oss en sammanfattning om det, och därigenom också en åsikt.

Annat var det förr. Den 21 november 1990 höll den tyska musikgruppen Milli Vanilli en presskonferens där de under stor skam och press erkände att ryktena var sanna – frontpersonerna Rob och Fab var inga riktiga sångare, de mimade bara. Journalisterna turades om att skälla ut dem och gruppen lämnade tillbaka sitt Grammy-pris som de vunnit för Bästa nykomling.

Men man ska inte blanda äpplen och päron. Eller bluffar och rena brott. Det är givetvis en skillnad på direkt svindleri och att ”bara” dikta upp en alternativ levnadshistoria. Att till exempel skriva böcker under pseudonym har folk gjort i århundraden och det ses sällan som ett vidrigt beteende. Men att ta andras pengar för egen vinnings skull har alltid varit ett brott.

Fyre festivalens grundare i fängelse

Billy McFarland sitter i dag i fängelse för förskingring och svindleri. Men Fyre Festival har redan förärats två dokumentärer och Billy själv har tjänat pengar på dem. Hur mycket han fick för att ställa upp i den ena är inte känt men han bad om 250 000 dollar och fick, enligt produktionsbolaget ”inte riktigt så mycket”.

Det är inte detsamma som att säga att han tjänade på att ljuga, men du hade definitivt inte hört hans namn och blivit nyfiken på dokumentären om honom och hans fiasko om han inte varit en sådan mästerbluffare.