Elaine Eksvärd skriver om separationen från maken Gustav – och att hitta tillbaka till kärleken.
Elaine Eksvärd skriver om separationen från maken Gustav – och att hitta tillbaka till kärleken. Foto: Jesper Anhede

Elaine Eksvärd: ”Att förändras är att leva – fullt ut”

Elaine Eksvärd känner växtvärk i själen – men det är en positiv smärta. För även om det gör ont från början är det ett tecken på förändring och utveckling. På att gå vidare och överleva.

När jag släppte min bok Medan han lever så pågick en kris i mitt liv som få kände till. 

Jag bröt förvisso tystnaden om min barndom, som bestod av att en nära anhörig, min pappa, förgrep sig på mig sexuellt. Men det var som att jag inte fick stå och andas i sanningen så länge, utan trampade i stället runt i konsekvenserna av min barndom. 

Jag trodde att jag var temperamentsfull, men led egentligen av komplext traumasyndrom. Jag trodde att jag avskydde min man Gustav och all världens män, men jag avskydde egentligen bara min pappa. 

Elaine Eksvärd är aktuell med nya boken Överlevare: att bli hel efter en trasig barndom. Foto: Mikaela Söderlund/Bokförlaget Forum

Jag trodde att jag var äcklig, men det var min pappa som var det. Min person hade trasslats in i konsekvenserna av min barndom och det var dags för mig att reda ut det – trassel efter trassel. 

Elaine Eksvärd om separationen från maken Gustav

Sommaren 2014 greps jag av panik. Jag och Gustav skulle vara lediga i fem veckor tillsammans och när vi satt där i soffan ihop kvällen före vår första semesterdag hörde jag mig själv säga: ”Jag vill inte vara med dig”.
Jag trodde och hoppades att det bara varit en tanke, men såg på Gustavs förbluffade min att jag tänkt väldigt högt. 

I nöd och lust: Elaine Eksvärd och maken Gustav säger ja till varandra.

Plötsligt levde vi separerade, utan att ha tagit steget att skilja oss. Vi som nyss stått omslingrade i kyrkan med 100 vittnen och sagt ja till varandra i nöd och lust. Jag kände nöd, men hade ingen lust att dela den med Gustav. I stället satt jag, 32 år gammal, i en andrahandsetta fylld av ilska, och behov av att vara långt borta från Gustav och män i allmänhet. 

LÄS MER: Divorce-plannern: ”Skilsmässa ska inte vara en skam”  

Men sorgen över att inte se en liten man på två år mer än varannan vecka – den tog. Jag ville skiljas från Gustav, men inte från vår son Matheo. Och något långt inne i mig skavde även kring Gustav.
”Kanske vore det bäst om Gustav träffade någon annan, så du blev fri”, sa en vän till mig, och både hon och jag förvånades över min reaktion:
”Jag skulle slita mitt hår över den svartsjukan och behöva jaga bort den kvinnan med yxa”, svarade jag där vi satt vid mitt lilla köksbord. Det blev tyst och jag var tvungen att hämta andan.
”Vart kom det där ifrån?”, frågade jag och såg upp på min vän som log.
”Från hjärtat”, svarade hon. ”Du hatar nog inte honom så mycket som du tror. Inte alls faktiskt.”
”Kanske inte”, bekände jag. 

Elaine Eksvärd: ”Metoo  gjorde mig arg och kategorisk”

I en annan tid, under Metoo-hösten 2017, väcktes aktivisten i mig. Men också en arg, kategorisk kvinna som på fullaste allvar tyckte att folk antingen är med mig eller emot mig. 

Jag blev Instagramvän med likasinnade: profiler med stort inflytande över debatten som kände precis som jag. Vi bråkade till höger och vänster i ett helt år. Tills coronakrisen kom och jag insåg att jag inte ville bråka längre. 

LÄS MER: Elaine Eksvärds tips för att minska rasism: ”Hjälp andra att bli bättre – och bli det även själv 

För allt är inte svart eller vitt – det finns massor av gråskalor däremellan. När mitt nya mer resonerande jag växte fram blev det bråk med mina tidigare bundsförvanter. När jag simmade i havet av gråskalor så stod de på var sin svart och vit ö och kallade mig svikare, hycklare, bärare av dubbelmoral. Det gjorde mig ledsen först, tills jag insåg att det var många med mig som tog simtag i det grå.

Vid ett annat tillfälle i livet kände jag, som alltid varit trivts bland en massa folk, mig plötsligt obekväm på min egen födelsedagsfest. En fest fylld av människor jag älskade, men så lite tid med var och en, gjorde mig stressad. 

Jag gillade minglandet för att jag inte trivdes med mig själv

För med tiden har jag förstått att jag gillade minglandet för att jag inte trivdes med mig själv. Jag vill inte lämnas ensam med tankar och känslor från barndomen som låg och skvalpade kallt mot hjärtat. Var sällskapet tillräckligt stort behövde man dessutom aldrig gå på djupet, utan hamnade i det trygga ytliga samtalet. Det som i dag ger mig känslomässiga utslag. 

Jag stod där på festen, först besviken över att jag inte njöt som förr – men snart insåg jag att jag bara skulle se till att träffa var och en av mina vänner i mindre sällskap, vid annat tillfälle. Det gör inget att jag blivit annorlunda, jag behöver inte klämma in mig i min gamla sociala kostym – jag kan glida in i den nya. 

Elaine Eksvärd om att överleva traumat efter övergrepp

Till er som tycker att metaforerna är många kan jag bara säga att förändring är förvirrande och ibland gör ont. Men när vi accepterar förändringen och vilar i att det här är de personer vi är just nu, så blir utandningen efteråt rätt skön.
Man kan inte leka med alla man någonsin lekt med hela livet. Vi växer och förändras hela tiden, glider med och glider ifrån vänner från barndom, tonår och in i vuxenskapet.

LÄS MER: Renée Voltaire förändrade sitt liv med mat 

Och även vuxenskapet har skeden. Och äktenskapet har skeden – det ska gudarna veta.
Men man kan faktiskt leva med en och samma person, genom att tillsammans kliva in i en ny, uppgraderad relation. För det krävs lite tid ifrån varandra – tid som jag och Gustav hade.

Sommaren efter separationen gick och jag insåg att jag hade försökt att umgås med likasinnade i skilsmässofrågan. De som var på väg att skiljas de med. Som om jag behövde ett gäng för att våga gå tillbaka till singellivet. Och det behövde jag för att jag inte hade skäl nog att lämna Gustav. Men jag hade ett stort skäl att stanna kvar – jag älskade honom fortfarande. 

Treåriga Elaine Eksvärd pillade sönder läpparna när hon inte kunde hantera ångesten för övergreppen hon utsattes för.

En till anledning, som jag inte visste då, var att det inte var jag utan mitt trauma som ville fly. Men jag är ju inte mitt trauma. Traumat är något jag har, men jag hade identifierat mig med det så länge. Och nu var det dags att växa ifrån det.

Jag insåg att man kan växa ihop och isär i ett förhållande, och bara man sitter lugnt i båten och ingen gör sig illa så kan det bli en fin resa. Man behöver inte hålla krampaktigt ihop eller separera med största möjliga avstånd. Att utforska gråskalan där emellan för att ta ett beslut är något jag önskar alla som har möjlighet. 

Vi levde separerat, hittade oss själva och valde varandra igen. Men det var inte utan ansträngning.

Efter separationen hittade Elaine Eksvärd och Gustav tillbaka till kärleken, och varandra. Foto: Bokförlaget Forum
Jag är så tacksam att jag nu ser vad som är jag och vad som är min trasiga barndom

Jag skrev min nya bok Överlevare för att ge andra med min bakgrund av övergrepp och trauman en chans att leva sina liv utan konsekvenser från barndomen. Min förhoppning är att de ska se vad som är personen och vad som är traumat.
Att kunna skilja på dessa två är att inte bara överleva utan att leva livet fullt ut, så som det var tänkt. 

Jag är så tacksam att jag nu ser vad som är jag och vad som är min trasiga barndom. Att jag lät växtvärken vara där och till slut kunde andas ut fri från trauman. Jag önskar dig detsamma.

AV ELAINE EKSVÄRD

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Damernas Värld + hårvård från Antonio Axu. Köp nu!