Hedda Stienrstedt i topp från Tibi, jeans från Isabel Marant Étoile och örhängen från Uncommon Matters.
Hedda Stienrstedt i topp från Tibi, jeans från Isabel Marant Étoile och örhängen från Uncommon Matters. Foto: Chantelle Dossier

Hedda Stiernstedt: ”Jag trodde aldrig att livet kunde bli så här bra”

DV gick på Chanel-fest med skådespelaren Hedda Stiernstedt i Paris och talade om att vara stor och liten på samma gång, om arbetet med pojkvännen, om att åldras med stil – och tjejfesten med Rolf Lassgård. Plus: Du får hennes stylingtips!

I stadsdelen Montparnasse i Paris, på samma gata som August Strindberg brukade dricka absint, ligger brasseriet La Coupole. Sedan slutet av 1920-talet har den art déco-utsmyckade restaurangen lockat konstnärer, författare och artister, och om väggarna kunde tala skulle de berätta historier om Ernest Hemingway, ­Joséphine Baker, Henri Matisse och Edith Piaf. Här åt Serge Gainsbourg och Jane Birkin lunch, precis som Pablo Picasso. Patti Smith har spelat på terrassen. I kväll läggs ytterligare prominenta namn till La Coupoles redan långa gästlista – och ett av dem är en av våra starkast lysande svenska stjärnor, skåde­spelaren Hedda Stiernstedt. 

Modehuset Chanel firar sin senaste visning med middag och dans och regissören Sofia Coppola intar La Coupoles dansgolv. Vanessa Paradis kramar dottern Lily Rose Depp och toppmodellen Gigi Hadid står vid baren. Mitt i allt detta befinner sig Hedda och glittrar i en midnattsblå paljettdröm som hon dagen innan provat ut hos Chanel. Tidigare under kvällen blev hon upphämtad och körd till Grand Palais, där hon suttit placerad bredvid de övriga superstjärnorna och sett visningen.

Hedda Stiernstedt klädd i Chanel på visningen av Chanels Maitres d'Art-kollektion 2020. Foto: Chanel

I Paris med pojkvännen Alexis Almström

– Det här har varit en helt otrolig dag, tänk att jag får vara med om det här, säger Hedda Stiernstedt och fyrar av ett filmstjärneleende. Som strax dimmas ner en aning när hon säger: 

– Att vara här både stukar och ökar på självförtroendet. Jag känner mig som en liten obetydlig och osäker räka bland alla dessa Hollywoodskådespelare, och på samma gång blir jag stärkt av att jag sitter där med Penélope Cruz i en klänning värd typ en halv miljard. Jag kan verkligen känna mig osäker – men samtidigt vara on top of the world. Är det inte märkligt?

Jag skulle aldrig ha kunnat tänka ut att livet skulle bli så här bra

Just det där ”upp och ner” ska Hedda komma att uppleva mer av under veckorna som kommer. Vid tidpunkten för Chanelfesten tillbringar hon en månad i Paris. Efter flera år av intensivt arbete, bland annat har hon under hösten avslutat den sista säsongen av genombrottsserien Vår tid är nu (”Den skildrar tiden mellan säsong ett och två – det är romantiskt 50-tal, vilket gör att vi kunnat dra rejält i kärleksspaken”), ska hon, tillsammans med pojkvännen, regissören Alexis Almström, under en tid bo på Svenska Institutet i Paris för att skriva på en manusidé. 

LÄS OCKSÅ: Pernilla Wahlgren: ”Jag är sugen på att leda Melodifestivalen med Bianca”

Foto: Chantelle Dosser
Statementörhängen har varit mina favoriter sedan jag var fjortis. Då bar jag hoops dygnet runt.
Hedda Stiernstedt i kavaj från Tibi, meshtopp från Y’s och örhängen från Uncommon Matters. Foto: Chantelle Dosser
Foto: Chantelle Dosser

Det är faktiskt inte första gången Hedda befinner sig i Paris en längre period. För drygt tio år sedan bodde hon här och jobbade på bar. Då anade hon inte att hon relativt snart skulle bli hela Sveriges mest älskade nattklubbsdrottning på tv och få vip-behandling av ett av världens mest ikoniska modehus.  

Reflekterar du någonsin över den resan?
– Ofta, jag är en blödig person. När jag var yngre tänkte jag alltid: ”Jag vill ha mer liv.” Men jag skulle aldrig ha kunnat tänka ut att livet skulle bli så här bra: Jag är i Paris. Bor i en vindsvåning. Och skriver på ett manus. Med min kille – som jag är kär i! Jag förstår givetvis att livet inte är en ballong som alltid stiger uppåt, jag kommer så klart att stöta på knasig­heter. Men i dag vet jag att jag kan skapa möjligheter för mig själv. Det handlar inte om slump. Jag lever mitt drömliv på grund av att jag någonstans på vägen insåg att jag själv måste skapa det.  

Den här kvällen är väl ett exempel på det?
– Absolut. Du blir inte inbjuden hit automatiskt för att du arbetar i en serie på svensk tv. Mitt modeintresse har gjort att jag sökt mig till modevärlden, satt mig i situationer där jag skapat möjligheter för mig själv att faktiskt få gå på en sådan här visning. Jag har inte haft en strategisk plan för det, så taktisk är jag inte, men jag tror det är värdefullt för mig att ha ett ben i många världar.

LÄS OCKSÅ: Gunilla von Platen – en rebell i pärlor och pennkjol

Hedda Stiernstedt i skjorta och byxor från Rochas och solglasögon från Prada Foto: Chantelle Dossier
Jag älskar färgglada kläder, om jag är på det humöret. Kläder kan göra dig gladare. Här står jag och balanserar på en liten pall och kör en akrobatisk klättring halvvägs uppför en vägg - även om man inte ser det!
Hedda Stiernstedt i t-shirt av bomull från Escada och solglasögon från Prada. Foto: Chantelle Dosser
Foto: Chantelle Dosser

Under arbetet med Vår tid är nu har Hedda haft ett ben, om inte i många världar, så i flera tidsepoker. Inte minst modemässigt, vilket har roat henne mycket. 

– Jag tycker faktiskt att jag passar bättre i 40-talets kläder och frisyrer än i nutidens. Figursydda plagg som du ändå kunde röra dig i – kvinnorna då arbetade ju, på grund av att det var krig. 40-talets stadiga skor gillade jag också. Däremot är 50-talet hemskt ur ett bekvämlighetsperspektiv, med sina korsetter och vidriga, smala skor. Det jag klädde sämst i var nog 70-talskläder.  

Det finns ju få saker som tydligare kommunicerar åldrande än någon som desperat försöker se yngre ut

Din rollkaraktär Nina har varit intressant att betrakta ur ett modeperspektiv – men även hur ni använt mode för att kommunicera att hon blir äldre.  
– För att visa att någon åldras är det lätt att tänka ”grå peruk och tantig kappa”. Men Nina, som många andra, vill ju inte bli äldre och därför klär hon sig på ett sätt som hon tror gör att hon uppfattas som den unga person hon känner sig som. Och det finns ju få saker som tydligare kommunicerar åldrande än någon som desperat försöker se yngre ut. Nina får allt större hår, mer smink och blir allt glassigare – hon tror att hon ”har koll” fast hon uppenbarligen inte har det. 

LÄS OCKSÅ: Laila Bagge: ”Mitt enda knep mot åldrande”

Tjejfesten med Rolf Lassgård

Just nu kan du se Hedda på bio i filmen Min pappa Marianne där hon spelar dotter till Lasse, spelad av Rolf Lassgård. Rolfs Lasse, precis som Heddas Nina, använder kläder för att ”klä på” sitt inre, och i Lasses fall handlar det om kvinnokläder. 

– Rolf är bedårande som kvinna, säger Hedda i en tonartshöjning. 

– Han verkade väldigt bekväm i kvinno­kläder, jag tror han tyckte om att utforska det. Vilket jag verkligen förstår, det måste vara väldigt spännande att kunna göra det som man.    

Foto: Chantelle Dosser
Min absoluta favoritlook, den här vill jag köpa. Kontrastrikt: Kvinnligt och androgynt på samma gång, tajt och oversize.
Hedda Stiernstedt i topp och byxor från Gauchere. Foto: Chantelle Dosser

Att Hedda tycker om Rolf Lassgård går inte att ta miste på (”Han är en av inte så många i min bransch vars rykte är fläckfritt, han är verkligen värd alla sina beundrare”). Hon berättar med värme att Rolf bjöd in till ”tjejfest” sista dagen under filminspelningen.  

– I den allra sista scenen vi spelade in var han Marianne, alltså klädd till kvinna. Och innan avslutnings­festen hade han arrangerat en tjejkväll i sminklogen för sminktjejerna och mig. Där fanns roséchampagne och choklad, och vi lyssnade på peppiga Aretha Franklin-­låtar medan han sminkade av sig och blev Rolf igen. Det var som en ceremoni där vi sa adjö till Marianne med en liten tjejkväll. Det var väldigt fint.

Hedda tipsar om att, som hon, göra firandet till en viktig del av livet. 

– Jag läste en artikel som satte djupa spår i mig och som handlade om att fira saker – för att markera dem som höjdpunkter, och för att minnas. Man ska fira allt positivt som händer, och även tvinga sig på sina vänner och fira deras grejer. Och det funkar, så jag försöker fira saker hela tiden. Jag ser firandet som små post it-lappar i min livskalender.

Foto: Chantelle Dosser
Anna, som stylat den här storyn förstod vad jag gillar: sneakers med finklätt! Det är alltid kul att mixa in ett barnsligt element, en lekfullhet – och vem vill inte flamsa runt i en aftonklänning utanför Louvren i Paris?
Hedda Stiernstedt i sidenkjol buren som känning från Dries van Noten och sneakers från Coverse. Foto: Chantelle Dosser

Lite mer än en månad senare tar Hedda emot hemma i lägenheten i Stockholm, som hon delar med Alexis. I hallen står två stora resväskor, spår från månaden i Paris. 

Hur gick det med skrivandet?
– Jodå, efter två dagars kaos så gick det rätt bra. Vi insåg att vi jobbar väldigt olika. Jag vill prata, spåna och bolla fram saker, medan Alexis vill ligga som Dracula, stirra in i väggen och tänka.

Hedda sätter fingertopparna mot varandra och spärrar upp ögonen. Hennes Dracula har helt ärligt stor förbättringspotential. 

– Jag kan inte jobba så, jag måste ha ett bollplank – och det är svårt att bolla med Dracula. Men när vi kom förbi själva idéstadiet så gick det väldigt bra!  

Glädjen över Charlie Gustafsson i Vår tid är nu

Du tycker om att vara en del av en duo?
– Jag har alltid tänkt att: ”En duo är grejen, varför är man inte Rebecca och Fiona, Alex och Sigge, Hasse och Tage?” Jag tror att man både har roligare och blir smartare när man är två. Att vara skådespelare är ett väldigt ensamt yrke där du byter kolleger och arbetsplatser hela tiden, och därför är jag så glad över att ha arbetat med Charlie (Gustafsson som spelar Calle i Vår tid är nu, reds. anm.) så länge. Vi är så nära en duo man kan komma i det här ensamma yrket. Nu måste vi dessvärre skiljas åt för att kunna gå vidare med våra respektive karriärer, men jag hoppas att vi två kommer att göra en Revolutionary Road (filmen där Kate Winslet och Leonardo Di Caprio elva år efter succén med Titanic spelade mot varandra igen, reds. anm.) längre fram.

Jag har utvecklats så mycket tillsammans med Charlie, det finns en sådan tillit mellan oss

– Jag har utvecklats så mycket tillsammans med Charlie, det finns en sådan tillit mellan oss. Sådant tar tid att bygga upp, och tid har man nästan aldrig i mitt yrke. Och ingen annan skulle börja storböla av glädje när jag vann ett pris på Kristallen – men han gjorde det. Att ha det stödet betyder allt. 

Hedda säger sig sällan se sig själv på tv eller film. När hon går på premiärer för filmer hon själv är med i så är det oftast första gången hon ser filmen. 

– Jag är bäst när jag känner mig fri, och jag blir ofri av det där. Det blir för mycket ”Jaha, ser jag ut så i den vinkeln”, ”Har min röst alltid låtit så där?”. När jag var yngre trodde jag att skådisar ljög när de sa att de inte sett produktionerna de spelat i, men nu fattar jag verkligen varför man inte gör det. Det ger mig inte så mycket, jag utvecklas inte så mycket av det.

Hedda Stiernstedt i kavaj från Wooyoungmi, byxor från Vince och örhängen från Uncommon Matters. Foto: Chantelle Dosser
Den här looken känns härligt och chict fransk. Min upplevelse av franska kvinnors sätt att klä sig är att det ofta känns perfekt avskalat kvinnligt. Och även om det är opraktiskt är det himla fint med för långa byxor.
Hedda Stiernstedt i ärmlös kavaj från Tibi, byxor och örhängen som ovan. Foto: Chantelle Dosser
Foto: CHANTELLE DOSSIER

Efter en avslutad filminspelning lägger Hedda i dag tid på analys. 

– Jag försöker tänka som en chef, eftersom jag ju är min egen chef. Har jag varit tillräckligt tillmötes­gående mot mina arbetskamrater? Om inte, vad berodde det på? Skulle jag kunna bli bättre på att kommunicera att jag behöver egentid för att må riktigt bra, kan det vara så att det blev en miss i kommunikationen från mitt håll? Sådana saker. Så försöker jag tänka på sådant jag kommit fram till och justera framöver. Det funkar faktiskt riktigt bra. 

Rådet från mormor

Hur har du byggt ditt självförtroende?
– När jag gick i nian fick jag låna en klänning av mormor att bära på balen. Den hade en liten fläck på livet, och när jag påpekade det sa mormor: ”Hedda, ingen ser dig. Strunta i fläcken och känn dig fin. Ingen kommer att se den, eftersom de tänker på sin egen fläck.” Vad mormor menade är att jag, Hedda, inte står i fokus i andras liv. Att inse det gör att rädslan för att misslyckas släpper, då den ofta handlar om en rädsla kopplad till vad andra människor ska tycka. Att kunna acceptera en motgång är ett bra steg på väg mot ett bra självförtroende. Men mitt absolut bästa råd är att omge dig med människor som älskar dig och stöttar dig för den du är, och oavsett vad du gör. Jag har fantastiska vänner och jag tycker själv att jag är duktig på att säga till mina vänner att jag älskar dem. 

Foto: Chantelle Dosser
Det slickade håret och avsaknaden av makeup gör att denna, egentligen rätt damiga look, funkar så bra. Händer det mycket kring kläderna är det bra att tona ner sminket.
Hedda Stiernstedt i jumpsuit och skor från Chanel. Foto: Chantelle Dosser
Foto: Chantelle Dosser

Har du alltid älskat dig själv?
– Det är otroligt jobbigt att vara kvinna ibland, och jag har tidvis varit väldigt hård mot mig själv. I dag försöker jag rikta de känslorna bort från mig och till något mer produktivt. Om jag till exempel inte tycker att det finns tillräckligt intressanta roller så kan jag ta en manusskrivarkurs. Det är viktigt att inte bli för­lamad, passiv. Allt jag gör gör jag ur en vilja att röra mig framåt. Ibland känner jag: ”Men snälla Hedda, kan du stanna upp en enda sekund.”  

Framåt betyder också att komma in i nya livs­faser, att åldras.  

– Det är skitsvårt att åldras i min bransch. Vi lever fortfarande i ett patriarkat som älskar ungdom, och det kommer en dag när jag inte får rollerna som dotter utan som mamma. Fast det har jag ju redan spelat i Vår tid är nu, haha – och mormor också faktiskt. Men det är klart att det kommer att göra något med mig tankemässigt. Det blir ju så påtagligt då det har funnits färre roller för äldre kvinnor. För att göra mig själv trygg kring framtiden talar jag gärna högt om det, och jag tycker att det är vackert att åldras – men varför är det så sant och så lätt att se på andra, men inte lika lätt att acceptera förändringar i sitt eget utseende? Återigen är det patriarkatets fel att vi inte värdesatt åldrande hos kvinnor på samma sätt som hos män. Men saken är den att jag har bara mått bättre hittills av att bli äldre, så jag ska nog sluta att vara rädd för att min nyfikenhet ska försvinna. Kliet i kroppen får gärna dämpas, och att vara tillfreds är inte samma sak som att vara bekväm. Men jag vill aldrig tappa mina drömmar, sluta vara hungrig. Och jag vill aldrig foga mig, jag kommer alltid att vilja ha mer liv. 

Tröja från Dries van Noten, jeans från Isabel Marant Étoile och pumps från Prada. Foto: Chantelle Dosser
Jag brukar vara allergisk mot blommigt, men man ska aldrig säga aldrig om något. Allt kan kännas kul i rätt kombination.

 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av Damernas Värld + hudvård från Babor. Köp nu!