"Jag önskar att mode var mer lekfullt" Bea Szenfeld

En av de mest minnesvärda visningarna på Mercedes-benz fashion week var Bea Szenfelds kollektion gjord helt i vita papper, en lekfull och härlig kollektion som fick gästerna att brista ut i spontana applåder. Men för Bea Szenfeld var det allt annat än lätt att hitta inspiration till kollektionen. 

– När jag skulle börja kände jag bara att det här är det tråkigaste jag gjort. Vad är det jag vill egentligen? Jag fick panik. Jag såg bara smala midjor och långa ben överallt. Jag skulle önska att mode var något mer lekfullt. Det blir så märkligt om en modeskapare uppför sig som om de uppfunnit penicillinet, inte ett par tights. Hur gjorde du för att hitta tillbaka till det lekfulla?– Alla har bara vridit upp volymen kring modevisningarna så att det blir stort, extremt och högt. Man ser det sällan som något stillsamt. Så jag började bakifrån och valde musiken till visningen i november, vilket i vanliga fall är det sista man gör. I musiken hittade jag min inspiration, det låter lite new age, men på ett bra sätt. Musiken låter som jetmotorer och i bakgrunden hörs det smurfar som diskar. Så jag lyssnade på det i en och en halv månad. Det var ett flytande arbete, det gällde bara att ta sig upp ur ångesten kring designprocessen. 

I kollektionen finns många referenser till djur, hur kommer det sig?

– När vi gjorde research började jag fundera på motpoler och vad som är extremt. Modet är så extremt och sätter hård press på alla inblandade. Vad är motsatsen till det? Vilka andra områden kan jag hitta som är så extrema? Jag kom då in på porrindustrin där det också finns klädkoder och regler, men vad är motsatsen till det? Det var då jag kom in på furries, människor som klär ut sig till djur och nallebjörnar och har sex med varandra. Det var så gulligt och fint utan att vara tillrättalagt.

Kollektionen är helt gjord i vitt papper, hur kom kopplingen från furries till papper?

– Jag sate mig med ett enkelt vitt papper och började vika det. Jag vek och vek och vek tills jag hittade vad jag gillade. Materialet har fått styra väldigt mycket, jag har inte försökt att styra det själv, istället är det upprepningar och slumpen som fått styra. Att folk ska se bra ut med smala midjor och breda axlar är en hörnsten i modevärlden, men jag har struntat helt i det. Mina silhuetter är sina egna och behöver inte människor. 

Kändes det inte konstigt att visa en kollektion som inte behöver människor?

– I vanliga fall måste man tänkta vem är kunden och vem ska köpa det? I min kollektion har inte kunden varit i fokus utan siluetten och materialet. Jag vill inte göra fula saker, men det har varit pappret som fått bestämma och inte jag. Jag gillar slumpen och att tillåta den att hända kan bli intressant. 

Din inbjudan med en papperssnopp som reser sig när kuvertet öppnas blev snabbt en snackis i sociala medier. Hur var din tanke bakom den?– I inbjudan kände jag samma sak som med kollektionen. Hur sjutton ska jag förmedla detta? Då tänkte jag att jag måste vända mig till reptilhjärnan för att folk ska uppmärksamma inbjudan. I och med att furries var inspiration till kollektionen kände jag att vad är mer reptilhjärna än sex? Så det blev en rolig grej att när man öppnade inbjudan fick man en snopp i ansiktet. 

Hur skulle du önska att modebranschen var?

– En kompis var på modemässan i Berlin och såg en uppmaning sprayad på en vägg, ”Make love not fashion”. Han skickade en bild på det till mig och jag tyckte att det var en härlig slogan. Mode kan vara så bajsnödigt och uptight, jag skulle önska att det var något mer lekfullt.

Med kollektionen "Haute Papier Collection: Decimuted" kan vi konstatera att hon med bravur har hittat tillbaka till det lekfulla!

FOTO: jesperandmathias.com och Kristian Löveborg

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Damernas Värld + hårvård från Antonio Axu. Köp nu!