Designeleverna Alice Svensson Brostedt och Kevin Nilsson på Beckmans Designhögskola har skapat en av klänningarna som kulturminister Amanda Lind valde till Nobelfesten, en klänning där tyget har bränts för att likna den brännskadade miljön i naturen.
Designeleverna Alice Svensson Brostedt och Kevin Nilsson på Beckmans Designhögskola har skapat en av klänningarna som kulturminister Amanda Lind valde till Nobelfesten, en klänning där tyget har bränts för att likna den brännskadade miljön i naturen. Foto: Daniel Stigefelt

Bakom kulisserna – när kulturminister Amanda Lind valde Nobelklänning

När kulturminister Amanda Lind gick på sin första Nobelfest var det i en klänning som tagits fram i tuff konkurrens mellan designelever på Beckmans. Damernas Värld följde med.

Tunn chiffong. Styv sidenorganza. Glittrande strass och broderade pärlor på tygstycken. Fem blivande galaklänningar hänger på provdockor i källaren på Beckmans Designhögskola. Den ena är mer ofärdig än den andra. Klänningarna är designade av elever på modeprogrammets första år, som är mitt uppe i kursen och grupparbetet Nobelklänningar. Tidigare år har eleverna utgått från Nobelprisets teman och varit mer experimentella i sina tolkningar, de har exempelvis använt material som cornflakes och metallpinnar. Men i år är kursen något annorlunda. I år designar eleverna, som bara har studerat modedesign i tre månader, för en riktig person, som vill bära ett av deras verk på den riktiga Nobelfesten. Beställaren är Sveriges kulturminister Amanda Lind

LÄS ÄVEN: Kronprinsessan Victorias alla nobelklänningar från 1995-2018 

I januari 2019 utsågs Amanda Lind, 39 år, till kultur- och demokratiminister samt minister med ansvar för idrottsfrågor. Vid vårt besök på Beckmans Designhögskola är det några veckor kvar till Nobelfesten, hennes första. 

Amanda Lind är sedan 2019 kultur- och demokratiminister samt minister med ansvar för idrottsfrågor Foto: Daniel Stigefelt

– Eftersom jag har ansvar för mode och design, och kulturskapares villkor, så var det självklart att samarbeta med kreatörer från Beckmans. En designhögskola som Beckmans är en länk i kedjan till vår framgångsrika modeindustri i Sverige, säger Amanda Lind. 

Ja, vad har en designhögskola för betydelse?  

– Väldigt stor betydelse, tänker jag. Sverige har en fantastisk mode- och designexport med många kända personer, designers och varumärken. Men det kommer ju inte från ingenstans. Vi har bred tillgång till kultur via kulturskolor från ung ålder, det finns möjlighet att välja estetisk inriktning på gymnasiet och vi har högskolor för utveckling och fördjupning. 

Mode är politik, på så många sätt

Hör mode och politik ihop? 

– Ja, mode är politik, på så många sätt. Dels handlar det om vad man kan uttrycka med mode. För mig som minister är det så klart viktigt vad jag genom mina kläder signalerar när jag kliver in i ett rum eller upp på en scen. Dels handlar det om hållbarhet. Klädkonsumtionen i världen uppgår till tio procent av den totala klimatpåverkan. Det är mycket.

Amanda läste nyligen att vi svenskar använder ett plagg i genomsnitt tio gånger, något hon menar är långt ifrån hållbart. 

– Vi måste bort från slit- och slängsamhället. Det kan handla om att återanvända, återvinna, designa om eller att tillverka kläder på ett mer hållbart sätt. Mode är ju något som berör oss alla. Alla har på sig kläder. Alla vaknar på morgonen och sätter på sig något. Då är det helt avgörande att vi jobbar för en hållbar produktion och konsumtion av kläder. Och där tycker jag naturligtvis att det är spännande och viktigt att eleverna på Beckmans i framtiden kommer att bidra till en hållbar modevärld.

”Mode är ju något som berör oss alla. Alla har på sig kläder.”, säger kulturminister Amanda Lind. Foto: Daniel Stigefelt

 

Det luktar lite avlopp i källaren på Beckmans. Blå hallen i Stadshuset känns avlägsen. Alla klänningar som står uppradade i väntan på ministern är tillverkade i natur- eller restmaterial, eftersom miljöfrågor är något som ligger ministern varmt om hjärtat. Amanda Lind har också fått komma med fyra teman som eleverna har utgått ifrån. Första temat är eld och skog, skogsbränder och växthuseffekt. Det andra temat är vatten, med haven och föroreningar i fokus. Tema tre är det fria ordet, där plagget ska kunna symbolisera vetenskap och kunskap i en tid när sanningen allt oftare ifrågasätts. Det fjärde och sista temat är Amandas eget hår, att låta de långa dreadlocksen hon har haft i över tjugo år vara en del av plagget. 

LÄS ÄVEN: Beckmans rektor Karina Ericsson Wärn om sin stil: ”Höjden av lyx är att inte ha någon väska” 

Göran Sundberg, lärare och lektor i mode på Beckmans, är glad att Amanda Lind vill samarbeta inför Nobelgalan. 

– Som lärare vill man ju skapa lärande situationer som ska kännas som verkligheten, så det här känns jättespännande, säger han och fortsätter:

– Eleverna är också peppade, men något skräckslagna. Det här är ju en stor sak, och de har bara pluggat i tre månader. De klänningar vi ser nu är långt ifrån klara. Det återstår minst tre fittings innan de blir färdiga. 

Det finns egentligen sju klänningar i rummet, men två av dem kommer från en och samma grupp som inte har kommit överens, utan i stället har lämnat in två snarlika plagg. Något som inte har godkänts av lärarna. De fem klänningar som står uppställda ser alla helt olika ut. En har färgats sju gånger för att få rätt grön nyans. En har ett ljust print som för tankarna till björkarnas svartvita stammar. Ett släp är fyllt av silvrigt tennbroderi, ett hantverk med rötter i samisk kultur. En klänning har brända hål i sig som ska symbolisera skogsbrand. 

Nu klapprar skor i korridoren, kulturministern kommer! Hon är ackompanjerad av sin politiskt sakkunniga och två från regeringskansliets kommunikationsavdelning som ska spela in en bakom kulisserna-film. När alla har hälsat på alla går Amanda Lind från klänning till klänning. Tittar, känner, berömmer, visar uppskattning och ställer frågor till lärarna. Sedan utbrister hon, utan ironi:

– Det här kommer bli ett av de svåraste valen jag kommer att ställas inför.  

Skisser på Amanda Linds Nobelklänning av Beckmans elever. Foto: Daniel Stigefelt

Amanda Lind är uppvuxen i en stor familj i Luleå. Hon gillade skolan, idrottade och var mycket ute i naturen med familjen.

Unga Amanda var också något av en nörd. Hon tyckte om att läsa, att sjunka in i andra världar, och spelade ofta rollspel tillsammans med sin bror och hans kompisar, något som också ledde till att hon själv började lajva. 

Tror du att dina högstadiekompisar tänkte ”Det var väl självklart att hon skulle bli minister”?

– Nej, det tror jag inte. Jag var inte den som kastade mig in i diskussioner och tog plats på det sättet. Jag har fått utmana mig för att överkomma min blyghet i vissa situationer. Samtidigt har det varit viktigt för mig testa nya saker, säga ja och bejaka min utåtriktade sida. Att vara lite äventyrlig har lett mig hit där jag är i dag.

Det politiska intresset väcktes i tonåren. De globala orättvisorna och klimatförändringarna var det som slog an. 

– Jag ville vara en del av en förändring. Att vi människor tar oss rätten att skita ner och förstöra vår planet för andra arter och varelser. Den här artutrotningen som går i allt snabbare takt … jag finner det verkligen obehagligt. Där behöver vi, både som enskild människa och som samhälle, ta vårt ansvar. 

Du är utbildad psykolog och har även jobbat som det. Har du hjälp av det i ditt nuvarande jobb? 

– Ja, kanske. Jag har alltid varit intresserad av människor, och jag är övertygad om att vi tillsammans kan skapa förändring genom samtal. 

Amanda Lind om att tacka ja till rollen som kulturminister 

Var det självklart att tacka ja till att bli kulturminister? 

– Ja, eller jag behövde samråda med min man, men jag kände direkt i magen att det var självklart. Jag hade jobbat med frågorna som ansvarig kommunpolitiker i Härnösand. Efter det var jag partisekreterare för miljöpartiet i tre år, och såg fram emot att jobba med politik igen. Det är också så oerhört viktiga frågor: kulturfrågor, idrott, demokrati. Vad vore ett samhälle utan kultur? Vad vore våra liv utan kultur?! Jag ville också jobba mer med jämställdhet inom både kultur och idrott. Jag kände mig manad att tacka ja på grund av alla de metoo-upprop som kom, som Tystnad tagning.  

Bland Amanda Linds ansvarsområden ligger demokrati, de nationella minoriteterna, det civila samhället, det samiska folkets språk och kultur, idrott, kultur, medier, trossamfund och begravningsverksamhet och ungdomspolitik. 

Det är inte lite saker du har på ditt bord direkt … Hur mycket jobbar du? 

– Jag jobbar mycket, det gör jag. Och jag har nog alltid jobbat mycket som politiker. Samtidigt så har ju varje människa bara ett visst antal timmar på dygnet. Och jag har fantastiska medarbetare också. 

Vad är det bästa och sämsta med ditt jobb? 

– Det bästa är att driva förändring i frågor som är viktiga, så att vi får ett bättre samhälle för alla. För några månader sedan hade jag svarat att det sämsta är att veckopendla till Härnösand, något jag gjorde i tre år. Men nu har jag och familjen flyttat till Järna, utanför Södertälje. Samtidigt är det utmanande att jobba mycket, det finns alltid en risk att det sliter på familjelivet. Och det är en kamp naturligtvis, att hitta balansen. 

Hur gör du för att hitta den?

– Vi pratar mycket jag och min man. Om hur vi ska lösa varje vecka, och dag. Vi hjälps åt och försöker vara snälla mot varandra. Men jag tror också det är viktigt att inse att ingenting är eller kan vara perfekt. Man får prioritera det viktigaste. Ibland kan det vara att ligga hemma i soffan en hel dag, det är helt okej. 

Så träffades Amanda Lind och hennes man Ola: ”Fann varandra ganska direkt”  

Hur och när träffades du och din man Ola? 

– Vi träffades i Härnösand när jag sommarjobbade som 1800-talsguide på frilufts-museet. Jag träffade Ola genom gemensamma vänner. Vi fann varandra ganska direkt. Han bodde i Härnösand då, och senare flyttade jag dit. 

Ni har tre barn ihop, er yngsta dotter föddes i augusti, och du har dessutom två bonusbarn! Hur är du som mamma? 

– Jag tror att jag är en väldigt lekfull mamma. Jag gillar att göra saker tillsammans, spela spel och hitta på grejer. Jag är nog också den av föräldrarna som kan ryta till och vara lite sträng.

Vad gör du på fritiden? Eller – hinner du ha någon fritid?

– Nej, jag fokuserar på familjen när jag inte jobbar. Men jag har en mängd olika saker som jag tänker att sen, när jag inte är minister, då! 

Som vad?

– Det kan vara allt från handarbete till att idrotta mer, att spela tennis. Jag höll på med lajv i tonåren, och det är något jag skulle kunna tänka mig att göra igen. Det är fantastiskt, att få sy kläder, gå in i en roll. Lajv är också ett slags kreativ syssla man gör tillsammans med andra.  

Hur ser en perfekt ledig helg ut? 

– Jag skulle steka pannkakor tillsammans med barnen, ta mig i väg till en konstutställning med min man eller hela familjen, ta mig ut i skogen där jag älskar att vara – kanske elda eller plocka svamp. Och träffa vänner på kvällen. Jag gillar också att spela spel, allt från Settlers till vanligt kortspel. Om vi ser på tv försöker vi se något som alla i familjen uppskattar, just nu är det Solsidan.  

Beckmans elever presenterar sina moodboards och skisser för kulturministern Amanda Lind. Valet av Nobelklänning är inte lätt. Foto: Daniel Stigefelt

Vi åker hiss till lektionssalarna. På ett stort bord har eleverna lagt fram sina moodboards med texter, skisser, tygprover och fotografier som beskriver designprocessen och tanken bakom klänningarna. Själva står de i en halvcirkel runt om bordet. Stämningen är förväntansfull och spänd.  

– Det var så häftigt att gå in där och se varenda klänning! säger Amanda till eleverna, och fortsätter: 

– Jag är så imponerad! Allt från färg till form till hur ni har tolkat temana!

Sedan får grupp för grupp presentera sina klänningar och berätta om sina tankar och tekniker. Papperet darrar i elevens hand, men rösten är stadig när hon läser:

– Varken vår jord eller vi människor klarar den konsumtion och det tempo som stora delar av världens befolkning utsätts för i dag. Vi behöver sakta ner och ta vara på de resurser vi har. Det här belyser vi genom att arbeta med naturfiber, hantverk och norrländsk tradition. 

Några berättar om vax som har smälts och formats till en krage som ska symbolisera oljan i haven. Bilder på rollfiguren Khaleesi från Game of thrones sitter upptejpade bredvid blyertsskissade klänningar och beskrivningar som ”med inspiration av vindens erosion i det heliga berget Sion vill vi skapa en silhuett av något gudalikt”. 

När Amanda säger hej då till eleverna suckar hon återigen över hur svårt det kommer bli att välja klänning och tackar för allas engagemang. 

”Eleverna är också peppade, men något skräckslagna. Det här är ju en stor sak, och de har bara pluggat i tre månader.”, säger läraren på Beckmans. Här är en skiss på en av Nobelklänningarna som Amanda Lind kunde välja mellan. Foto: Daniel Stigefelt

Kulturministerns arbetsrum på Drottninggatan är ljust med stora fönster, en kakelugn, fåtöljer och soffkuddar i grå-rosa toner. I korridoren utanför hänger fotografier på alla tidigare kulturministrar, Alice Bah Kuhnke är den sista i raden. På väggarna i Amanda Linds rum hänger stora tavlor, som byts ut regelbundet, och en knallröd matchtröja från Luleå Hockey. 

Hur skulle du beskriva din stil? 

– Feminin. Jag gillar klänningar och kjolar, kläder som visar silhuett, kontur och former. Jag bär gärna svart eller jordiga färger. Jag gillar naturmaterial och att blanda second hand med svensk design. Som kulturminister tycker jag också att det är viktigt att lyfta fram svenskt mode. 

Elsa Billgren hjälper till som Amandas stylist och personal shopper, och de har varit ute på några vintage-shoppingrundor tillsammans. Amanda menar att hon tänker mer på kläder nu i sin roll som minister än tidigare. 

Elsa Billgren hjälper till som Amandas stylist och personal shopper

– När man har en roll som handlar om att möta människor och vara offentlig så är det absolut viktigt vad man har på sig och vad man signalerar. Samtidigt är det viktigt att vara sig själv och visa att man inte ska behöva göra om sig för att kunna ha en maktposition.

Vad bestämmer vad du ska ha på dig en dag?  

– Vad jag ska göra under dagen och vad som är mest lämpligt. Om jag ska vara på kulturdepartementet och sitta på interna möten väljer jag en viss typ av kläder, men om jag ska dela ut ett pris på en gala eller hålla ett anförande väljer jag något annat. 

Idrottare kan ju ha tur-kläder. Har du ett sådant plagg, något som stärker dig? 

– Jag har en läderkappa som är vintage och den gillar jag att ha på mig, och då känner jag mig lite så här … jamen, power och rock! Den passar inte i alla sammanhang, men i vissa. Sedan har jag också en vacker, lång kjol av Maria Westerlind som jag har haft på mig i flera officiella sammanhang under det här året. Den känner jag mig mäktig i. 

Vem är din favoritdesigner? 

– Jag har väldigt många. Men Maria Westerlind och Ida Sjöstedt är två jag spontant skulle lyfta fram.  

Jag har haft dreads halva livet

Beskriv din skönhetsrutin. 

– Jag har en ganska kort skönhetsrutin som handlar om att duscha och lägga en enkel bassminkning som knappt syns. Och så brukar jag sätta upp håret. Jag har en liten virknål som jag använder för att liksom virka in löst hår. 

Kulturminister Amanda Lind om sin frisyr dreadlocks: ”Jag trivs bra” 

Berätta om dina dreadlocks! När och varför skaffade du den frisyren? 

– Jag har haft dreads halva livet. I grunden är det för att jag tycker att det är väldigt vackert, att det är en fin frisyr. Jag trivs bra i det.   

Du har fått kritik för att dina dreadlocks är kulturell appropriering. Vad tänker du om det? 

– Jag har respekt för diskussionen om kulturell appropriering, för det har begåtts och begås stora övertramp. Sedan är ju dreads en frisyr som har funnits i många olika kulturer, och för mig är det också viktigt att lyfta fram att man kan se ut på olika sätt och inneha ett förtroendeuppdrag som kulturminister, och inte känna att man ska behöva ändra den man är för det. 

Amanda Rascka, Desirée Bjurinder Fritzon och Asli Cömert har designat Nobelklänningen med avtagbar cape till kulturminister Amanda Lind. Allt har gjorts av stuvbitar. Foto: Daniel Stigefelt

Någon dag efter intervjun får jag ett mejl. Amanda har valt att gå vidare med två klänningar, som båda två har träd, skog och eld som tema. Den stora vita klänningen med avtagbar cape, vars print symboliserar björken. Och den svarta klänningen i sidenorganza, linne och konst-strass, vars tyg är bränt för att få fram en textur som liknar den brännskadade miljön i naturen. 

– Kan man ha på sig båda? Visst borde jag väl hinna med ett klädbyte? 

__________________________________________________________________________________________

Stylist: Emilia Klang
Makeup: Sandra Wannerstedt/Mikas Looks

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av Damernas Värld + hudvård från Babor. Köp nu!