Artikeln innehåller annonslänkar

Efter många år med jobb på olika livsstilsmagasin, bland annat som chef på Damernas Värld, jobbar Rebecka Edgren Aldén nu med böcker och skrivande på heltid.
Efter många år med jobb på olika livsstilsmagasin, bland annat som chef på Damernas Värld, jobbar Rebecka Edgren Aldén nu med böcker och skrivande på heltid. Foto: Kajsa Göransson

Ny deckare i modemiljö: ”Det är ju kul om folk hittar likheter med verkligheten”

Rebecka Edgren Aldén är den framgångsrika magasinsredaktören som blev deckarförfattare – och hennes nya spänningsroman Deadline utspelar sig på en modemagasinsredaktion. Läs intervjun (och Rebeckas bästa skrivtips!) och inspireras av hennes karriärbyte; kanske är du nästa deckarstjärna?

I dag är hon författare och bokredaktör på heltid men under 14 år var Rebecka Edgren Aldén en efterfrågad magasinsmakare, och hon har bland annat varit chef på Damernas Världs redaktion under några år. Efter två hyllade spänningsromaner – Den åttonde dödssynden och Och blomstren dö – är Rebecka nu aktuell med den nya boken Deadline, som utspelar sig på redaktionen för ett mode- och livsstilsmagasin – och som börjar i en fotostudio där magasinets glamourösa chefredaktör ligger död på golvet.

Deadline är Rebecka Edgren Aldéns nya spänningsroman, hennes tredje i ordningen. Den utspelar sig på redaktionen för ett modemagasin.

Varför valde du magasinsmiljön som spelplan för den nya boken?
– Därför att jag själv har jobbat i den miljön i så många år, totalt 14 år blev det, så det är en miljö jag verkligen kan. Samtidigt är det en väldigt fascinerande miljö med starka karaktärer som jag tror många är nyfikna på. Och fasaden utåt skiljer sig en hel del mot hur det faktiskt är. Sånt tycker jag är spännande! 

Du har ju som sagt jobbat på flera stora magasin, bland annat som chef här på Damernas Värld: vad var roligast?
– Det roligaste är att tillsammans med härliga kolleger få göra ett magasin. Det är grupparbete på hög nivå där alla har sina roller och bidrar med det de är bäst på. Det är faktiskt fantastiskt roligt! 

Och vad är det mest utmanande?
– Det mest utmanande är att mediebranschen är hård och slimmad. Man måste jobba väldigt hårt och hela tiden med kniven mot strupen. Det är stressigt, och särskilt de senaste tio åren har det bara blivit tuffare och tuffare. Jag var ju dessutom chef. Det var inte roligt att till exempel tvingas säga upp folk, eller lägga på medarbetarna ännu fler uppgifter. 

LÄS ÄVEN: Plaggen som boostar karriären 

Många tänker nog att det är glammigt att jobba på ett modemagasin; hur är din bild, du som faktiskt jobbat med det?
– Det är glammigt också. Emellanåt! Men oftast var det vardag och slit. Jag jobbade ju med många glamourösa människor, både sådana som jobbade på tidningen, men också med kändisar och influencers - och nej, det är ju sällan så glamouröst som det verkar. Även kändisar är ju trots allt vanliga människor. Innan jag började på Damernas Värld tyckte jag att alla där var så snygga och coola, med trendiga kläder, alltid så ”rätt”. Men så var de världens gulligaste och snällaste. Många tror att det är snobbigt på en moderedaktion, men det är det verkligen inte. 

Hur mycket har Deadline inspirerats av verkliga människor och händelser?
– Jag har blivit inspirerad av alla mina år i magasinsvärlden, det kan jag ju inte förneka, och av alla de hundratals människor jag har mött där. Men karaktärerna i boken är påhittade. Liksom händelseförloppet. Ibland har jag snott någon egenskap eller någon verklig incident, och skruvat till det några varv. Vissa av personerna i boken kan ha drag av riktiga personer, men ofta är de i så fall en blandning av flera. Samtidigt är det ju kul om folk hittar likheter med verkligheten, haha! 

Rebecka Edgren Aldén följde sin dröm och blev författare. Foto: Kajsa Göransson

Boken kan läsas på många olika plan, bland annat handlar den ju om hur vår arbetsmiljö påverkar oss.
– Ja, jag ville skriva om en arbetsplats, och hur stressigt det faktiskt kan vara. Arbetslivet i dag är hårt. Färre ska göra mycket mer, och många far illa av den hårda pressen. Jag tror att många i mediabranschen har stått ut med mycket bara för att det ändå är så roligt att jobba på tidning. Och också för att de verkligen, verkligen brinner för sina jobb! Jag kunde lätt jobba 10-12 timmar om dagen, och det var flera som var som jag. Ständigt uppkopplade. Jag vaknade flera gånger varje natt, och varje gång kollade jag mejlen. 

LÄS ÄVEN: Deckarförfattaren Mari Jungstedt om det hon gillar lite extra med livet 

En av de centrala karaktärerna i boken är en chefredaktör som ljuger och manipulerar och stressar sina medarbetare: har du några bra tips på hur man hanterar sådant?
– De flesta jag har jobbat med har varit underbara, men så klart har jag också haft en del jobbiga medarbetare och chefer. Det är inte lätt, och ofta blir det värre när man jobbar under stressiga förhållanden, då uppstår lätt konflikter. Det tror jag alla som har ett jobb kan känna igen sig i. En sak jag ofta sa till de jag jobbade med var: ”Det är bara ett jobb” - och även om jag själv hade svårt att alltid komma ihåg det så tror jag att man ska tänka så. Inte ta åt sig, försöka hålla distansen. Och själv försöka vara professionell, inte snacka skit om folk bakom ryggen, köra med öppna kort. Kommunikation, kommunikation. Manipulativa personer får näring i arbetsmiljöer där kommunikationen är dålig, då är det lättare att spela ut folk mot varandra. Dessutom har jag alltid haft ett liv utanför media och haft projekt vid sidan av - som mina böcker till exempel. Jag uppmuntrade de som jobbade med mig att också ha det. Man är så mycket mer utsatt om jobbet är ens allt!

På tal om karaktärer; vad är roligast att skriva, de ”onda” eller ”goda” karaktärerna?
– Det är MYCKET roligare att skriva de ”onda”. Nu är väl ingen i min bok enbart ond eller god, men lite småonda är alltid roligare att skriva. Huvudpersonen Nora i min första bok, Den åttonde dödssynden, var inte särskilt sympatisk. Jag märkte att många hade svårt att läsa den bara på grund av det. (Nora dyker för övrigt upp även i denna bok. Även om jag skriver fristående historier så gillar jag att skriva in tidigare karaktärer.)

LÄS ÄVEN: På shoppingrunda med författarstjärnan Chimamanda Ngozi Adichie

Det här är din tredje bok: vad har du lärt dig av att skriva de två första som du tog med dig när du skrev den här?
– Jag önskar att jag kunde säga att den här var så mycket lättare att skriva, men nej, det var den inte. Den här var svårast! Så klart lär jag mig saker på vägen, små tricks och tips, men lätt blir det aldrig. Tror jag ... Efter den här har jag i alla fall lärt mig vikten av att ha ett ordentligt synopsis innan jag börjar. 

Hur är skrivprocessen för dig: ett evigt kämpande eller ren njutning?
– Både och. Jag älskar att skriva. Men väldigt ofta är det jobbigt. Också. Den här var faktiskt extra jobbig att skriva. Jag fick liksom inte till det. Det är mycket som ska klaffa för att det ska bli klart och bra. Det gäller att ha tålamod, och tjockt sittfläsk, det blir många ensamma timmar framför datorn. Och man måste kunna ta feedback och vara beredd att slänga stora mängder text och skriva om. Men det är också det som är tjusningen att se hur historien växer fram. Sedan är det alltid superläskigt att folk ska läsa och tycka till. Men det är bara att acceptera att alla inte kommer att älska det man har slitit med i flera år.

Har du allt spikat innan du börjar skriva eller får berättelsen komma allt eftersom du skriver?
– Nja, jag har grundhistorien klar för mig. Och så har jag huvudkaraktärerna. Och ofta har jag ett tema klart för mig. Ibland ser jag några scener framför mig. Men exakt hur det ska gå vet jag inte. Det är lite som att hugga fram en staty från ett stenblock. Jag hugger bort och filar ner och någonstans där inne finns historien. Det gäller bara att ha tålamodet att skrapa fram den ordentligt. 

Varför vill du skriva just deckare, vad är så lockande med den genren?
– Jag är uppvuxen med deckare, och läste alla Agatha Christie när jag var tonåring. Jag älskade Maria Lang, George Simenon, John le Carré, Jan Mårtensson - ja, all spänning som fanns i mina föräldrars bokhyllor. Men jag läser alla sorters böcker och är litteraturvetare i grunden. Kanske är det journalisten i mig som valde deckare? Jag vill ha ett driv, ett tempo, jag vill komma fram till något. Det är roligt med en gåta, se den få sin lösning. Hur hänger allt ihop? Det är väldigt roligt att bygga en spänningsgåta med ledtrådar och villospår, men också svårt. Dessutom är jag nog mer intresserad av själva historien än av språket. Missförstå mig rätt. Jag älskar språk. Men jag är inte en sån där som sitter och vrider på varje formulering. För mig är språket ett verktyg att berätta. Och då passar spänningsformen mig. 

Du sa upp dig från ett välbetalt jobb på ett magasinsförlag för att få tid att skriva egna böcker: vad fick dig att våga ta det steget?
– Länge, länge gjorde jag både och. Jag skrev båda mina första thrillers medan jag jobbade heltid på magasin. I åtta år jobbade jag dubbelt, då skrev jag 4-5 timmar varje semesterdag. Det gick inte att jobba i ”terminerna” för jag jobbade ju väldigt mycket, både sena kvällar och helger. Till sist kom jag till en punkt där jag var tvungen att välja. Min första bok var såld till sju länder, jag kände att det kanske kunde gå vägen. Även om jag inte helt kunde försörja mig som författare så kände jag ändå att det skulle gå. Att jag inte sa upp mig tidigare var mest för att jag tyckte det var så himla roligt att jobba. Jag älskade att jobba med magasin! I dag jobbar jag enbart med böcker. Förutom mina egna hjälper jag andra författare med manusutveckling, att skriva, redaktöra, lektörsläsa. Ibland modererar jag författarsamtal och översätter. Och så håller jag skrivarkurser. Det är kul att byta karriär mitt i livet!

 

Rebeckas 3 bästa skrivtips

1. Skriv, bara skriv! Jag har mött så många som säger att de har en bok i huvudet. Men, det blir inget om man inte skriver ner den. Så skriv, skriv oavsett hur bra eller dåligt det blir. Skriv ur dig din historia. 

2. Gå en skrivarkurs. Jag gick totalt sex skrivarkurser. Att möta andra skrivande människor, ta sitt skrivande på allvar, lära sig grunderna i hantverket, få deadline för inlämningar. Allt det var ovärderligt för mig. I dag är jag själv skrivlärare, och ser hur otroligt mycket mina ”elever” växer! 

3. Läs! Det går inte att skriva utan att läsa. Genom att läsa lär du dig hur du gör, och hur du inte ska göra. Läs medvetet, som en författare. Vad var bra med det här? Varför fångades jag? Varför fångades jag inte? När blir det spännande? När blir du berörd? Vilka karaktärer engagerar dig? Varför? 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Damernas Värld + Clarins produkter & necessär. Köp nu!