Parisa Amiri har vunnit På spåret och värmt upp inför Michelle Obamas liveframträdanden.
Parisa Amiri har vunnit På spåret och värmt upp inför Michelle Obamas liveframträdanden. Foto: Frida Vega Samuelsson

Parisa Amiri: ”Jag har alltid försökt att ta socialt och civilt ansvar”

Journalisten, poddaren och programledaren Parisa Amiri har både bredd och skärpa som få. Hon har krossat allt motstånd i På spåret, värmt upp publiken åt Michelle Obama och (typ) sjungit med Beyoncé. För Damernas Värld berättar hon om sina lyckligaste stunder, men också om motgångarna och fördomarna hon möter.

Det är både vår och covid-rädsla i luften när Damernas Värld träffar Parisa Amiri på en parkbänk i Gamla Enskede i södra Stockholm. Härom natten programledde hon SVT:s sändning av One world: Together at home-galan, där en rad av världens största artister gick ihop för att hylla och stötta sjukvårdspersonal och andra som kämpar mot coronaviruset. Ett jobb som fyllde ut Parisas schema, till skillnad från alla dem som blivit avbokade.

– Men det vore världsfrånvänt av mig att sitta och klaga över att jag inte kan leda galor och moderera när det finns de som lider på riktigt. Fast att inte ha fått krama min pappa på flera månader känns ledsamt, vi står väldigt nära varandra, säger Parisa.

I svart kjol och mörk kappa med skärp kommer hon promenerande i rask takt, samtidigt som hon skrattar högt åt podden hon har i lurarna – det är hennes egen. Inne på kaféet där hon köper take away-kaffe frågar hon personalen hur verksamheten klarar sig när de flesta av kunderna sitter hemma.

– Jag är så klart jätteorolig, både för nära och kära och för samhället. Men en fin bieffekt av pandemin är att vi lär oss uppskatta och vara tacksamma för saker som vi annars tar för givet. Jobb-uppehållet har fått mig att inse hur viktigt det är för mig att få lyfta viktiga frågor på scenen, eller underhålla hundratals, ibland tusentals, personer under en hel kväll. Att få den responsen är fantastiskt.

LÄS MER: Epidemiologen Emma Frans: ”Kunskap ger lugn i corona-krisen” 

Ja, för även om många lärde känna Parisa först när hon tävlade och vann På spåret tillsammans med historikern Gunnar Wetterberg två år i rad, har hon jobbat som journalist i tio år. Bland annat som chef på Nöjesguiden (det blev hon när hon var 20!), som redaktör och programledare för SVT-program som Kobra och egna talkshowen Edit: Parisa Amiri. Det starka engagemanget och intresset för såväl politik som kultur och nöje har funnits där hela livet. Något som gav utdelning i På spåret.

2016 ledde Parisa Amiri talkshowen Edit: Parisa Amiri på SVT. Foto: SVT

– Det var otroligt kul att få utmana sig själv och använda kunskapen man samlat på sig genom åren, berättar Parisa, medan en lacrosse-match drar i gång en bit bort i parken. Solen har gått i moln och hon drar kappan närmare kroppen. Ställer ifrån sig pappmuggen med röda läppstiftspår.

Parisa Amiri om På spåret och Gunnar Wetterberg

Många har charmats av ditt och Gunnar Wetterbergs samspel.
– Ja, det är en sällsynt egenskap att så obehindrat stötta en yngre kvinna som Gunnar har stöttat mig. Det var en process att hitta en medtävlande till mig, och när jag och Gunnar väl träffades kom det fram att han aldrig hade sett På spåret, inte visste hur det funkade. Mitt mående har aldrig kraschat så totalt – det var från 100 till 0 på en sekund. Men det var innan jag förstått att hans strategi är att skjuta ner sig själv för att sedan kunna överraska positivt. Han fattade upplägget jättefort.

– Gunnar fick mig att tvingas tro på mig själv. Jag kommer aldrig att ha så roligt igen som när jag tävlade med honom, det är lite sorgligt. 

Parisa Amiri och Gunnar Wetterstrand har vunnit På spåret två år i rad. Foto: Bo Håkansson, Bilduppdraget/SVT

Jo, men det är klart att du kommer …
– Nej men förstår du inte? Det är som att du simmat i havet, träffat en blåval och blivit bästa kompis med den. Det är så fantastiskt att alla mina märkligaste drömmar har blivit sanna. Om alla hade någon som trodde på dem som Gunnar tror på mig skulle allt vara klart!

Om alla hade någon som trodde på dem som Gunnar tror på mig skulle allt vara klart.

Men du verkar ha ett starkt självförtroende i grunden också?
– Det vet jag inte, men jag tror att det går att genomföra saker om man bara försöker. Jag kommer från ett hem där det sågs som naturligt att jag tog för mig och presterade. Jag har senare insett vilken gåva det är att andra tror att du klarar av något – och att det sägs. 

Utbildning alltid varit viktigt

Du kommer från en akademikerfamilj?
– Ja, min pappa kom hit från Iran för att plugga, och här träffade han min mamma. De skildes senare, men båda har alltid förmedlat en stark vilja att kunna och veta mer. Jag skulle bli statsminister, jag skulle jobba för FN – det var självklart att det var verkliga möjligheter. Kunskap, allmänbildning och ambition var förväntat, och det fick mig att gå igång.

– Jag fick bara MVG i gymnasiet, utom i matte B, där jag fick ett VG. Jag grät en hel dag, där rök FN-karriären, tänkte jag. 

Parisa Amiri i blus från & Other Stories och blomsterkrona från Interflora. Foto: Frida Vega Samuelsson

Då ville du bli jurist?
– Jag började läsa juridik, men utbildningen stimulerade mig inte. Kurserna var fulla av kids i dyra dunjackor som väntade på att få ta över sin pappas byrå. Allt var väldigt affärsinriktat, medan jag brann för människors rättigheter. Under en föreläsning var det någon som på allvar frågade vad apartheid var… 

Så det blev journalistik i stället?
– Ja, och då kunde jag kombinera mitt samhällsengagemang med mitt intresse för film, böcker och kultur i stort. Men jag ser det inte som att jag bytte bana, jag vill spegla och delta i den offentliga debatten och just nu passar det här mig bäst. Men jag har också alltid vetat att jag till slut kommer att kunna jobba på en organisation – och det känns jättespännande.

Så drömmen om FN är inte död??
– Nej, aldrig! Jag bodde i New York ett tag och fick besöka högkvarteret. Jag var helt tårögd. När jag var yngre var jag kultbesatt av FN och det Dag Hammarskjöld betydde. Jag såg jämt på filmer som The constant gardener och Hotel Rwanda

Och redan då tittade du på På spåret också?
– Pappa tittade, och det var lite magi för mig när han gissade rätt på ordgåtorna. Jag var ett typiskt brådmoget barn, som fascinerades av sånt. En sån som satt och läste Sagan om ringen på stranden när de andra badade.

Parisa Amiri: ”Jag mindes inte tränarens övergrepp”

Vilka reaktioner har du mött sedan du tog plats i lägerelds-tv?
– Skalan sträcker sig från folk som provoceras av någon med min bakgrund i rutan, till dem som hälsar från mor- och farföräldrar. 

– Tidigare har jag gjort smalare program. Nu kom jag in i ett brett och folkligt sammanhang, där en promille av tittarna blir väldigt upprörda bara av att se mig i rutan. De som tror att de har rätt att skriva vad som helst till någon bara för att de sett dem på tv. Fälla kommentarer som ”Var det slut på svenska tjejer, eller?”. Samtidigt måste man minnas att det är avgrunden som skriver så i kommentarsfälten, så jag tar till vara på dem som är fina.

LÄS MER: Josephine Bornebusch dubbelaktuell med Älska mig och nya spännande serier 

Ibland spiller ilskan över till den fysiska världen – som när en man betedde sig hotfullt mot dig på gatan?
– Han cyklade rakt mot mig och började skälla ut och till slut hota mig. Men det som var nästan mest chockerande var likgiltigheten jag mötte från människor i närheten som såg vad som hände – och från polisen när jag ringde dem. Jag har själv alltid försökt ta socialt och civilt ansvar, även om det bara är någon som blir kallad hora på tunnelbanan är jag där direkt.

Du har så mycket att säga, har synts i så många sammanhang, men förvånande nog har du aldrig sommarpratat?
– Är det så förvånande verkligen? Men när förra årets sommarpratare presenterades och jag inte fanns bland dem blev Gunnar faktiskt jätteupprörd. Och så sa han, lite profetiskt: ”Men då får vi se till att vinna en gång till.”

Parisa Amiri i kavaj från & Other Stories. Örhänge, Maria Nilsdotter. Foto: Frida Vega Samuelsson

Men nu kommer det väl att hända, med två På spåret-vinster i ryggen? Du och Anders Tegnell står högst upp på någon lista på SR.
– Hmm, så länge det finns någon Youtuber som gjort något nytt tror jag att den går före...

Om du fick frågan, vilken smärtpunkt skulle du ta avstamp i? För det är ju det de är ute efter.
– Svärta finns. Som rasismen, som angripit mig både personligen och som påverkar Sverige och världen så mycket i dag. 

Och hur du som barn blev utsatt för sexuella övergrepp av din tränare?
– Ja, jag var tolv år och fick olämplig massage på hans kontor, med löfte om att få ingå i specialtruppen. Det hände kanske tre–fyra gånger, sedan slutade jag gå på träningen. Lät mig begränsas. Jag hade inte ens några minnen av det förrän jag träffade en gammal kompis på tunnelbanan som sa: ”Vad sjukt med vår tränare, att han blev utkastad för att han förgripit sig på barn.” 

– Då dök minnet plötsligt upp. Jag tolkade det inte som övergrepp då, men jag har alltid varit engagerad i våld mot kvinnor och till exempel gjort program om våldtäkt – och hela tiden har det där legat undanträngt. Men jag skulle nog börja mitt sommarprat med något oväntat i stället, som när jag sjöng med Beyoncé i Globen.

Jag greppade tag i Beyoncés knän så krampaktigt att hon inte kunde röra sig.

Hur gick det till?
– Jag har alltid varit besatt av henne, och när jag satt där på konserten kom hon liksom ner i en kran från luften – mot mig! Jag vill ju tro att hon såg mig, och min tröja med texten Liberté Egalité Beyoncé – som jag sedan aldrig haft på mig igen, för den är så helig. Jag sprang fram, sjöng med henne och greppade tag i hennes knän så krampaktigt att hon inte kunde röra sig. Hennes livvakt rusade fram och var sekunder från att ingripa när jag äntligen släppte taget. 

– Efter det tänkte jag att livet var klart, precis som jag gjorde när jag fick VG … men det var det inte!

Parisa Amiri om sin podd med Brita Zackari

På tal om idoler, du var en av talarna som värmde upp publiken när Michelle Obama besökte Sverige med sin turné 2019. Hur hamnade du där?
– Jag var i Chile på jobb när någon Los Angeles-kvinna, som fått tips om mig, mejlade och undrade om jag ville vara med. Min puls stod helt stilla när jag läste det, det var en sån ära. 

Vad pratade du om?
– Mitt ämne var becoming, som också var namnet på turnén. För precis som Michelle Obama tror jag på att livet är en resa, du blir inte något och sedan är du det för alltid, det är en ständigt aktiv process. Bland annat berättade jag att jag lever min persiska farmors wildest dreams.

På vilket sätt?
– Hon hade själv varit lärare i Teheran och stöttade mig alltid i mina ambitioner, såg hur min utbildning gav mig stolthet och framtidstro. Min farmor var min största källa till trygghet någonsin. Hon tog hand om mig under mina första år, och sedan blev det successivt så att jag tog hand om henne i stället, fram tills att hon dog när jag var 16. Hon hade varit väldigt stolt över mina val och att jag inte tagit de mest konventionella vägarna.

Hur många satt i den där publiken egentligen?
– 15 000 pers – tänk dig responsen från en sån folkmassa! Bara när jag kom ut och sa ”Hej, jag heter Parisa” vrålade de så att jag svajade till. Det var en häftig känsla att upptäcka att ja, vi är faktiskt rätt många som vill samma saker. Det kan vara lätt att glömma i dagens samhälls- och debattklimat. Det är samma känsla som jag får av responsen på vår podd.

Berätta om podden!
Brita och Parisa är en aktualitets-podd som tar upp de mest brännande ämnena – från politik till populärkultur. Jag gör den tillsammans med Brita Zackari, som är så rolig, skarp och kompromisslös i sina värderingar. Vår inofficiella tagline är ”Din machete i misären och frälsare i feeden”, och syftar på att vi ger dig de bästa argumenten till debatten på släktmiddagen, och berättar vilka kultur- och medieproduktioner som är värda att lägga tid på.

– Vanligtvis träffas vi varje vecka i en studio, men nu spelar vi in på varsitt håll i våra hem. Utan podden hade det här varit en miserabel tid för mig.

Parisa hörs varje vecka tillsammans med Brita Zackari i podden Brita och Parisa. Foto: Brita och Parisa

Och ni har mycket kontakt med lyssnarna?
– Ja, de kommer med nya vinklar, tips och bidrag till våra ämnen. Och de delar med sig av sina erfarenheter på ett fantastiskt sätt – de berättar ALLT för oss! Extra roligt är att många äldre kvinnor hör av sig till oss och berättar hur mycket de uppskattar oss, och försvarar oss när någon annan ger oss skit. 

– Det mest centrala för mig är att folk ska känna sig stärkta av det jag gör, och det hoppas jag att podden lyckas med.

Amal Clooney är stilförebilden

Du syns en hel del på scen och i tv, hur viktigt är mode och stil för dig?
– Det är viktigt för att det är en del av vad man som kvinna tillåts att göra. Som ung kvinna med min bakgrund finns det alltid en uppsjö av sätt att göra ner mig – och en stark vilja att göra det. Långt, mörkt hår är till exempel lågstatus, och låter jag det vara naturligt lockigt ses jag som något slags buse. Därför har jag haft svårt att hitta ren lust i mode.

– Men nu har jag insett att hur jag än gör kommer någon att hitta sätt att kritisera, så jag får strunta i det och ha kul med min stil medan jag är här.

Parisa Amiri i topp från AVAVAV och byxor, Hope. Foto: Frida Vega Samuelsson

Och hur ser den ut, din stil?
– Det är mycket kavajer, jag gillar färg och bär gärna något överraskande. Amal Clooney är min stilikon ... eller tänk en persisk Cher

Om Angela Merkel höll tal i stripparskor skulle jag lyssna ändå

– Men jag vill samtidigt att kvinnor ska få vara måna om mer än sitt utseende, och att de ska få vara flerdimensionella. Om Angela Merkel höll tal i stripparskor skulle jag lyssna på henne ändå. Och vem vet, jag kanske flippar ur snart och kommer till alla intervjuer i kroppsstrumpa.

LÄS MER: Diane von Furstenberg: ”Jag blev den kvinna jag alltid drömt om att bli” 

Du har intervjuat massor av människor, har du någon drömintervju kvar att göra?
Tina Fey (amerikansk manusförfattare, komiker och skådespelare, reds. anm.) skulle jag verkligen vilja träffa. Eller någon annan ur hennes community av ambitiösa, orädda kvinnor, som Amy Poehler.

Du verkar också orädd, och ser möjligheter snarare än hinder?
– Jag tror att allting går om man bara försöker. Jag har blivit uppfostrad med att inte sky några debatter och inte ta skit. Och mina tio år i media har härdat mig otroligt. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

70% rabatt på Damernas Värld & 24 andra titlar! Se erbjudande