Som 52-åring står Pernilla Wahlgren på toppen av sin karriär.
Som 52-åring står Pernilla Wahlgren på toppen av sin karriär. Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT

Pernilla Wahlgren: ”Jag är sugen på att leda Mello – med Bianca”

Musikalartist, popidol, bloggdrottning, realitystjärna och – äntligen – erkänd komiker. Efter fem decennier i strålkastarljuset står Pernilla Wahlgren på toppen av sin karriär, och privat mår hon bättre än någonsin.

Länge tänkte nog många på 1980-talet som Pernilla Wahlgrens storhetstid, när hon slog publikrekord i folkparkerna efter genombrottet med Piccadilly Circus och tog med fansen på Svindlande affärer. 30 år senare kom 2010-talet dundrande, med blogg- och podd-succéer som bäddade för enormt populära tv-serien Wahlgrens Värld och egna shower som ses av hundratusentals. 

Damernas Värld träffar en av Sveriges mest rutinerade show-biz-proffs för att prata karriär, privata berg- och dalbanor och, så klart, stil – årtionde för årtionde.

LÄS OCKSÅ: Laila Bagge: ”Sömn är det enda som hjälper mot mina ålderstecken”

1970-talet: Barnstjärnan

4-åriga Pernilla Wahlgren skådespelar med mamma Christina Schollin. Foto: BENGT WANSELIUS/ BONNIERARKIVET TT

Du gjorde debut redan som 4-åring i tv-pjäsen Den längsta dagen?
– Det var tillsammans med mamma (Christina Schollin, reds anm.), men det var när jag var 11 och spelade huvudrollen i musikalen Annie på Folkteatern som jag stod på scen ”på riktigt” för första gången, och det var då jag kände att ”Det här vill jag hålla på med”. Det var också då jag förstod att jag kunde sjunga. Jag blev kvar på Folkan och spelade i musikaler som Pippi och Sound of Music.

Du lämnade visst skolan mitt under en lektion för att hoppa in i huvudrollen som Pippi, när Siw Malmkvist blev sjuk?
– För mig var det helt självklart – de behövde mig på teatern! Läraren hotade med sänkt betyg, jag brydde mig inte över huvud taget.

Skolan var inte din grej?
– Nej, när jag slutade 9:an var det den lyckligaste dagen i mitt liv, för då var jag fri. Jag hade bestämt mig för vad jag ville göra, jag hade inte tid att gå i skolan! Mina föräldrar kände likadant.

1980-talet: Pop-idolen

Efter genombrottet med Piccadilly Circus blev Pernilla Wahlgren superstjärna över en natt. Foto: ROGER TILLBERG/TT

Det var nu du blev kändis!
– Ja, jag fick skivkontrakt när jag var 16 och sedan kom Schlagerfestivalen 1985 med Piccadilly Circus. Från en dag till nästa visste alla vem jag var och jag åkte på turné i en stor dubbeldeckarbuss. Då fanns ju bara jag och Carola.

– Men det var inte så kul att slå igenom som jag trodde. Jag var ganska blyg och tyckte att det var pinsamt när det kom fram hela skolklasser och frågade om jag var Pernilla Wahlgren. Då brukade jag ljuga och säga ”Nej, jag är Anna”.

Bert Karlsson sa: ”Byt kläder så får du högre poäng”.

Du blev en trendsättare också, berätta hur du tänkte kring stil och image.
– Jag var väldigt före min tid, åtminstone i Sverige. Det var viktigt för mig att ha min egen look, jag var ett helt koncept och ingen skulle tala om för mig hur jag skulle se ut. Svarta skinnbyxor hade man aldrig sett i Schlagerfestivalen tidigare och Bert Karlsson sa uttryckligen: ”Byt kläder så får du högre poäng. Och sätt på de barbröstade dansarna skjortor!” Men jag vägrade, och det var väl därför vi inte vann. Jurygrupperna var indelade efter ålder och ju högre upp i åren de kom desto lägre poäng fick vi…

– Kläder och mode har varit väldigt viktigt för mig, och det är kul att se tillbaka och konstatera hur ball jag var. Jag var ett stort fan av Jean Paul Gaultier och la utmycket pengar på plagg ur hans kollektion.

LÄS OCKSÅ: Affärskvinnan Gunilla von Platen – en rebell i pärlor och pennkjol

Men alla gillade inte den tuffa stilen?
– Nej, vissa tyckte att strasskorset jag bar liknade nazisternas järnkors. Men det var ju bara inspirerat av Michael Jacksons och Madonnas smycken! Siewert Öholm gjorde ett helt debattprogram om mig och nazismen. Jag var ung och ny och ville inte göra något fel – och vem vill bli uthängd som nazist? 

Det var nu du träffade Emilio Ingrosso, när ni jobbade ihop?
– Ja. Vårt förhållande har varit turbulent och har stötts och blötts, men vi fick tre fantastiska barn och det kan inget ändra på. Jag är stolt över att mina barn är halvitalienare, att de har temperament och passion. De fick med sig både bra och dåliga sidor. 

På 80-talet jobbade Pernilla Wahlgren tillsammans med bröderna Vito Ingrosso och Emilio Ingrosso, som senare blev hennes man. Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT

Du gjorde en tur liten tur till England under den här tiden också?
– Den blev väldigt kort. Jag skulle bli producenterna Stock Aitken Watermans nya stjärna, hade kontrakt och allt. Men jag satte stopp för det själv, jag var blyg, hämmad och ensam – det kändes inte bra. Dessutom blev jag gravid med mitt första barn, Oliver, samtidigt som de hittade Kylie Minogue. Så jag fattade ett beslut och jag är inte ledsen att det inte hände.

Du tänker aldrig: jag kunde haft Kylies karriär?
– Nej, titta på hennes liv i dag: hon har fortfarande inga barn. Om du har en stor karriär som ung är det svårt att prioritera barn och familj – och det gjorde jag.

1990-talet: Musikalstjärnan

1991 ställde Pernilla Wahlgren upp i Melodifestivalen för andra gången. Foto: ROGER TILLBERG/TT

– 1991 var jag med i Melodifestivalen igen, men låten, Tvillingsjäl, blev ju ingen hit. Jag hade en 60-talslook som Micke Bindefeldt hade stylat mig i när jag plåtades för Veckorevyn, och jag gillade den jättemycket. 

Du fick ta emot dödshot inför tävlingen?
– Ja, det påverkade mig jättemycket – det var svårt att njuta.

LÄS OCKSÅ: Titti Schultz: ”Jag är irriterad på folk som jagar lycka”

Och 1993 gifte du och Emilio er, berätta om brudklänningen!
– Det var en riktig smällkaramell som jag köpt i ”förebyggande” syfte. Jag tänkte att någon gång gifter vi oss säkert. Jag köpte den på Pagelle, som väl typ är en tantaffär. Det var lite kul att vi trodde att vi kunde smita iväg och gifta oss lite obemärkt i Laholm, men folk hade ju gått man ur huse. 

Pernilla Wahlgrens och Emilio Ingrossos bröllop blev en riksangelägenhet. Foto: MARK EARTHY / TT

Hur såg 90-talet ut jobbmässigt?
– Det var mycket musikal. När Oliver var åtta–nio månader fick jag huvudrollen i Annie get your gun. Jag tyckte att det var skönt att slippa turnera med en bebis. Jag gjorde några plattor till, men det där suget efter att vara en popstjärna avtog. Som musikalartist är du tryggare, du får lön oavsett om det inte är fullsatt. Det var en säkrare tillvaro, särskilt när jag blev ensamstående mamma.

Jag har haft ett tufft privatliv, men jag tar igen det nu. Jag njuter av att vara singel.

– Nu föddes Bianca och Benjamin, och Oliver var fortfarande liten. Det var en kämpig tid. Jag har haft ett ganska tufft privatliv över huvud taget, men jag tar igen det nu. I dag är allt så bekymmersfritt och jag njuter av att vara singel.

Du är också van vid att var kändis …
– Ja, jag uppskattar framgången mer i dag, och är bekvämare när folk kommer fram till mig på stan. 

Är du lika bjussig privat som i Wahlgrens Värld?
– Jag blir alltid jätteglad när någon vill prata. Det har varit viktigt för mig att vara trevlig mot människor, och det har jag alltid sagt till barnen också – att man ska vara trevlig mot folk när man är en offentlig person.

– Men jag har knep, om jag till exempel går på en nöjespark tittar jag ner i marken, det är ofta först när man möter någons blick som de tar kontakt.

Hur såg din 90-talsstil ut?
– När jag slutade som skivartist blev stilen inte lika viktig för mig längre. Men när jag gjorde comeback kring -93 var det mycket svart-vitt och skinnbrallor. De där brallorna har tydligen legat mig varmt om hjärtat!

2000-talet: Barnprogramledaren och sexigaste kvinnan

2002 utsåg tidningen Café Pernilla Wahlgren till Sveriges sexigaste kvinna. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT

I slutet av 90- och början av 00-talet skrevs det mycket om din skilsmässa från Emilio. Du har varit hårdbevakad av media, ibland på ett inte så trevligt sätt. Ändå känns det som att du alltid bjudit in allmänheten i ditt liv. Hur har du fixat det?
– Jag är uppvuxen med hemma hos-reportage, så jag har inga problem med det. Men under åren som varit tunga privat har jag dragit mig undan. Under skilsmässan och rättegången fick jag ett agg mot skvallerjournalister. Jag var på kvällstidningarnas löp varje kväll och allt som skrevs var bara tragiskt. Jag slutade gå på premiärer för jag stod inte ut med att se dem stå där och gotta sig.

På jobbet var det roligare, med ännu en melodifestival, och så gav du dig in i tv-världen?
– Ja, jag och min bror Niclas gjorde barnprogrammet Nicke och Nilla i flera år, spelade in plattor, åkte på turné och gjorde en musikal. Än i dag kommer det fram människor och berättar hur mycket vi betydde för dem under deras barndom.

Samtidigt vek du ut dig i Café, i samband med att du blev utsedd till Sveriges sexigaste kvinna?
– Ja, det krockade lite där … Jag hade spelat i barnföreställningar i flera år och tyckte det var kul att få vara lite kvinna, snygg och sexig för en gångs skull. Och de som köpte Café var ju inte vår publik, även om det kanske var fler pappor som kollade på Nicke och Nilla än på andra barnprogram …

– Och på Café-festen, där jag firades, träffade jag Theos (Pernillas yngste son, reds anm.) pappa. Jag hade på mig en Dolce & Gabbana-klänning, jag har fortfarande kvar skorna jag bar till, som minne.

LÄS OCKSÅ: Mischa Billing: ”Efter 50 är jag mer självsäker i min stil”

Du gjorde andra gig också?
– Det var mycket brödfödejobb för företag och liknande under den här tiden. Vissa var jättelyxiga, andra väldigt B. Att stå på en liten scen i ett köpcentrum med halvtaskigt ljus kanske inte var superkul, men där och då var det jättebra pengar. Jag har alltid varit skitglad att jag haft jobb, det är mest ungarna som tyckt att det inte har varit creddigt och sagt ”Varför gör du sånt?”. 

2010-talet: Wahlgrens värld

Pernilla Wahlgren och Bianca Ingrosso är stjärnor i egna tv-serien Wahlgrens värld. Foto: TT

Du startade med att komma tillbaka till Melodifestivalen, sedan har det gått spikrakt uppåt. 2010-talet har varit något av din guldålder.
– Det har det! Jag startade min blogg som snabbt fick flera priser, sedan hann jag och Sofia Wistam knappt starta vår podd Wahlgen och Wistam innan vi fick pris för den. 

Sedan öppnade ni dörrarna till Wahlgrens Värld 2016 …
– Och snart fick vi både pris för bästa program och jag och Bianca för årets tv-personlighet. Jag hade en publik som gillade min öppenhet!

Tror du att folk har fått en annan bild av dig med Wahlgrens värld?
– Absolut, på ett positivt sätt. Många som haft förutfattade meningar har ändrat sig. Jag har inga problem med att bjussa på mig själv, att vara ärlig med att jag är dåligt allmänbildad. Jag är bra på annat och har bra självförtroende. En del tycker att jag är puckad och att jag uppfostrar mina barn på fel sätt. Ja, då får de väl tycka det – jag tar inte åt mig. Som mamma brukar säga: Det är som vatten på en gås. 

Vissa tycker säkert att jag är vulgär och spyr på mig. Men de tittar ändå!

Vad tror du det är som gjort Wahlgrens Värld så framgångsrikt?
– Mycket sitter nog i igenkänningen: ”Jag bråkar också mycket med mina barn, skönt att se att någon annan har det likadant.” Och att få koppla bort verkligheten en stund. Många som skriver till mig berättar att de mår dåligt eller är sjuka, och att Wahlgrens värld låter dem tänka på något annat, låter dem skratta. Det är fint att höra, skrattet är det som har räddat mig när det har varit tungt. 

– Andra tycker säkert att jag är vulgär och spyr på mig. Men de tittar ändå! Kanske på samma sätt som jag tittar på Gunilla Persson ...

Du hann också göra succé med din show Kort, glad och tacksam.
– Ja, och till showerna kommer en väldigt blandad publik. En del har hängt med från 80-talet, andra är unga tjejer som mest ser mig som Biancas mamma. Sedan inser de plötsligt ”Är du Nilla? Jag älskade dig när jag var liten!”

2020: Pernilla Wahlgren har hybris

I egna, kritikerhyllade, showen Pernilla Wahlgren har hybris. Foto: TT

2020-talet började med lysande recensioner för din nya show Pernilla Wahlgren har hybris. Nu säljer du ut igen, precis som på Piccadilly-tiden.
– Jag har fått en revivial, varken mitt liv eller min karriär har varit så här bra tidigare. Alla bitar har fallit på på plats – att som 52-åring få stå på toppen av sin karriär, i stället för att sitta och tjata om att jag är i klimakteriet och inte har någon man. 

– Jag har alltid velat göra egna shower, men inte vågat förrän nu. Nu är jag en etablerad komedienne. Jag har gjort många farser och spring i dörrar-föreställningar där jag fått vara lite rolig, men den manliga huvudrollen har fått vara roligast. Och när man pratar om roliga tjejer i Sverige pratar man aldrig om Pernilla Wahlgren, utan om Babben, Petra Mede, Sissela Kyle. Men nu är jag äntligen där – det är komik jag vill jobba med.

Vad har du för förväntningar på det kommande årtiondet?
– 20-talet har faktiskt potential att toppa 10-talet. Nu äger jag min karriär och kan välja själv vad jag vill göra. Kanske kan jag ta upp min musik-karriär, fast på ett annat sätt. Till min förra show skrev jag och Benjamin Theos sång, om att vara skilsmässoförälder. Det är första gången jag har gjort en låt som berör och som handlar om mig, tidigare har jag bara sjungit texter som rimmar. 

Blir det mera Mello?
– Man ska aldrig säga aldrig, men jag har ingen direkt lust. Jag fick en låt året efter att Benjamin vann, men tänkte ”Aldrig!”. Det skulle ju ha varit som ”Nu är det mammas tur”. Jag är i sådana fall mer sugen på att leda festivalen – kanske tillsammans med Bianca?

LÄS OCKSÅ: Linda Skugge: ”Nej, ordentliga människor är inte tråkiga”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av Damernas Värld + hudvård från Babor. Köp nu!