Jill Johnson om kritiken: "Det var som en baksmälla på succén"

Jill Johnson är just nu aktuell i Så mycket bättre 2016. På bara ett par år har hon gått från att vara folkkär till kreddig. Men egentligen har hon alltid varit densamma, menar hon själv. Damernas Värld träffade sångerskan förra året och pratade country, motgångar, jul – och längtan efter det vanliga svenssonlivet.

Den här intervjun med Jill Johnson gjordes 2015.

Fakta om Jill Johnson

Ålder: 42 år.

Bor: I Fristad utanför Borås.

Familj: Gift med musikern Håkan Werner. Två döttrar och en bonusdotter.

Bakgrund: Debutalbumet Sugartree kom 1999 , första Svensktoppssingeln med duetten Kommer tid, kommer vår tillsammans med Jan Johansen. Vann Melodifestivalen 1998 med Kärleken är och kom fyra 2003 med Crazy in love. Grammis 2003 för samlingsalbumet Discography. Har hittills släppt 17 album. Första säsongen av Jills veranda sändes 2014 och vann tv-priset kristallen för Årets programledare, Årets program och Årets realityprogram.

Vägen hit har varit ganska lång för mig

Vissa artister tycks helt naturliga i rampljuset – och i alla former av rampljus, utan att man riktigt kan sätta fingret på varför det känns som om man känner dem. Jill Johnson, countrysångerskan? Schlagerartisten? Programledaren? Eller hon med krogshowen?

I många år vid den här tiden har det i alla fall varit " Jill med julshowen" som stått i fokus. Och visst ska hon ut på vägarna med en julshow i år 

också, men i vinter är det utan tvekan på säsong två av det hyllade tv-programmet Jills veranda fokus ligger. Programmet har på allvar tvättat bort schlagerartiststämpeln och kopplat hennes namn till kvalitets-tv och "äkta" country, direkt från Nashville. Oavsett vilket sätter Jill Johnson ingen etikett på sig själv, det får andra hålla på med.

Det var i och med första säsongen av Jills veranda 2014 som epitetet "countryartisten" verkligen fick fäste framför hennes namn. Ett mål hon själv varit på väg mot ända sedan hon började med musik som 13-åring. Vägen mot att bli en av Sveriges mest respekterade och hyllade artister har gått via folkparksturnéer med Jan Johansen, ännu större turnéer med Björn Skifs, Melodifestivalen, popalbum och unpluggedturnéer. Det är som att Jill Johnson liksom smugit in countryn bakvägen, tills den plötsligt är en helt självklar del av henne som artist.

– Vägen hit har varit ganska lång för mig. Även om jag haft en fantastisk karriär har jag genremässigt haft motvind. Det kanske inte blåser stark medvind för countrygenren nu heller men det är i alla fall vindstilla, säger hon när vi ses på Rosenhills trädgård en kylig höstdag.

LÄS MER: Jill Johnson: ”Jag är musiker. Jag har aldrig sajnat upp på att vara kändis”

Jill Johnson vann Melodifestivalen med Kärleken är

Nej, det har, som sagt, inte varit en spikrak väg. 1998 vann Jill Johnson Melodifestivalen, med den av Ingela "Pling" Forsman komponerade balladen Kärleken är. Jill Johnson, i spretig frisyr och helvitt à la 1990-tal, hade tidigare släppt ett popalbum och legat på Svensktoppen med en duett med Jan Johansen. Men nu, tänkte hon i all uppståndelse och eufori, när allt gick så bra skulle hon få släppa sitt countryalbum. Men skivbolaget sa nej, det var ju på svenska svenskarna hade lärt känna henne – och dessutom med en popballad. Att spela in något annat skulle både förvirra och kanske i värsta fall skrämma i väg.

– Branschen var inte redo, det var den svåraste kallduschen. Jag trodde att jag skulle få göra vad jag ville, och var inte stark nog att stå på mig. De tre första plattorna var en stor omväg för mig känslomässigt. Jag har fått kompromissa lite, radioformatet har inte tålt min genre.

Jill Johnson sätter ingen etikett på sig själv, det får andra hålla på med.

2003 var hon återigen med i Melodifestivalen och då var hennes musikaliska avsikter desto tydligare. Hon kom på fjärde plats med countrydoftande Crazy in love, och beskriver det som att karriären la in en ny växel. En anledning till karriärens omvägar är att det funnits en bild av att country mest är dansband på engelska, en banal och bonnig genre. "Hästjazz", som Jill själv säger.

Jag tycker att de vardagliga texterna är de vackraste

– Det får man ändå ge de elaka tungorna: att det finns en brocountry som jag inte gillar själv alls, som bara handlar om brudar och att dricka bärs. Den countryn som jag gillar handlar om kärlek och om vardagen. Det är det jag inte fattar när folk säger att det är banalt, alla har vi någon form av relation, eller saknad efter en relation, eller längtan till en. Det genomsyrar allas liv, där kan jag dela med mig av mina erfarenheter och folk kan identifiera sig. Jag tycker att de vardagliga texterna är de vackraste.

I dag är det annorlunda, menar hon. Från att ingen ens velat lyssna eller vara nyfiken hör man plötsligt country på tv och radio.

– Ta First aid kit till exempel, de är magiska. Folk kallar inte det country,

men jag hade aldrig vågat göra det de gör tidigare, ens om jag hade kunnat. Jag vet inte var det skulle ha spelats.

När man överblickar Jill Johnsons karriär blir föreställningen om den banala countryn näst intill ironisk. Alla som såg säsong ett av Jills veranda kan skriva under på att här fanns en nerv som kommer från en annan planet än allt som har med Melodifestivalen att göra.

Programmet med Kristian Gidlund, som gick bort i cancer i september 2013, är omöjligt att värja sig emot. ("De finaste scenerna var dem med Kristian. Han fick ett helt crew att gråta. Han bjöd verkligen in, han vågade vara sig själv, jag blödde så för honom.")

Jag sitter på två stolar, och har aldrig tyckt att det är ett problem

Det gäller även historien om Bob Seegers, den hemlöse countryartisten som plockades upp i ett av programmen och några månader senare stod på Sollidenscenen. Det är scener och låtar som fastnar på ett sätt som en schlagerballad har svårt att mäta sig med. Det ena behöver dock aldrig utesluta det andra, påpekar Jill Johnson.

– Förutom att jag velat göra country har jag inte varit så noga med att det skulle vara smalt. Jag ville att det skulle vara brett, storband och turné med Björn Skifs ena dagen och unpluggedspelningar nästa. Jag sitter på två stolar, och har aldrig tyckt att det är ett problem.

Det var som en baksmälla på succén

I den mån någon tyckt att det är ett problem är det snarare delar av publiken. I och med succén med tv-serien har fler bildat sig en uppfattning om Jill Johnson, mer publik genererar mer åsikter. Hon har fått kritik för att ta för lite ställning, men även att hon inte är rätt person att prata om rasism eller hbtq-frågor, frågor som togs upp i första säsongen.

– Det var som en baksmälla på succén, jag fick en ny pk-publik som har mycket åsikter. Jag var inte van vid att bli ifrågasatt och kände mig ganska otillräcklig ett tag. Jag har någonstans fått den där "alla gillar Jill"-stämpeln som är underbar, men samtidigt får jag alltid kritik för att jag ligger i mittfåran. Jag läste någonstans att " Jill kan sjunga allt men hon har ingen smärta i rösten". Jag är sann i det jag skriver och det får räcka, mer kan jag inte göra. Jag tar mig inte rätten att beskriva något smärtsamt som jag själv inte upplevt.

Det finns en önskan om att vi artister ska vara politiska och feminister

Men du verkar ändå ha ett samhällsengagemang, programmet tar upp flera viktiga frågor...

– Som privatperson reagerar jag nog som de flesta andra på saker jag ser och läser. Men jag har gömt mig bakom musiken och tänker fortsätta göra det. Det finns en önskan om att vi artister ska vara politiska och feminister ut i fingerspetsarna och kriga för olika frågor. Jag vill inte det, det handlar om musik för mig, sedan ställer jag upp för mina medsystrar och medmänniskor ändå. Och programmet ska inte handla om mig, det ska handla om gästen.

Har scenvanan hjälpt dig i programledarrollen?

– Jag skulle säga att det gemensamma är tryggheten i mig själv, jag vågar vara den jag är framför kameran. Ibland önskar jag att jag hade mer kött på benen i vissa ämnen som kommer upp, men det vore fånigt att sitta och läsa på. Det skulle nog lysa igenom. Efter första säsongen kom folk fram till mig och sa att "du är så sympatisk", och satte ord på hur de ville att jag skulle vara. Jag upplevde att detta var något som överraskat dem, kanske har jag inte lyckats så bra med att nå ut med min person tidigare.

Varifrån kommer den här tryggheten?

– Den har nog kommit lite med modersmjölken. Jag har fått mycket trygghet hemifrån, fått bejaka mina drömmar men aldrig blivit pushad. Det var en sund uppväxt, jag fick med mig sunt förnuft och fingertoppskänsla, då blir man trygg.

Vilket minne dröjer sig kvar så här efter inspelningarna av den nya säsongen? 

– Kvinnofängelset som jag besökte med Joel Alme är någonting som verkligen etsat sig fast. När man ser mugshots ser alla så obeskrivligt trasiga ut, men så sitter de där framför en i likadana overaller och har försökt göra sig så fina de kan där inne, och alla är systrar, mödrar och döttrar som är där av olika anledningar. Man känner sig lyckligt lottad som har fötts i ett land och ett sammanhang med mycket trygghet.

Storstadslivet är ingenting för Jill Johnson.

Gift med musikern Håkan Werner

De senaste åren har gått i "190 kilometer i timmen" med tv-inspelningar varvat med krogshow i både Stockholm och Göteborg. Lagom till att höstmörkret sätter in har Jill Johnson ett tomt halvår i kalendern framför sig. Förutom enstaka spelningar väntar ett ganska vanligt liv hemma i Fristad utanför Borås. Mellan julshowerna finns även tid att fira en ganska vanlig jul.

– I år firar vi jul i vårt nya hus i Skåne, i min hemby. Det ska bli fantastiskt, jag har längtat efter att ha en plats där. Vi har firat klassiskt vartannat år med min familj och vartannat år med min mans. Det är så härligt när hans äldsta dotter är med också, då blir familjen så stor och glad.

De som bor Fristad var fascinerade i två dagar över att Jill Johnson flyttade dit

Det känns lite som att du har det bästa av två världar, på flera sätt. Smal och bred karriär, artistliv och liv på landet...

– Framför allt gillar jag kontraster, jag är en lyckligt lottad artist som har två scener. Det är nog bara det att jag är sann med mig själv, jag är ingen storstadstjej. De som bor Fristad var fascinerade i två dagar över att Jill Johnson flyttade dit, sedan var det över. Jag kanske förlorar gemenskap med kollegor men å andra sidan vinner jag det vanliga svenssonlivet, som jag tror att alla egentligen längtar efter. Och att ge barnen något viktigt, som jag fick själv och tror är viktigt.

MER FRÅN "SÅ MYCKET BÄTTRE” PÅ VÅR SYSTERSAJT MAMA: Magnus Carlson: “Det är jag som lämnar och hämtar på dagis”

Av: Lisa Stevik, Foto: Daniel Stigefelt, Styling: Fia Tegnér

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 165 000 kvinnor - läs Damernas Värld! Se erbjudande!