Linda Skugge diskuterar varför ordentlighet i mångas ögon betyder tråkighet.
Linda Skugge diskuterar varför ordentlighet i mångas ögon betyder tråkighet. Foto: TT

Linda Skugge: ”Nej, ordentliga människor är inte tråkiga”

Linda Skugge är aktuell med boken Ordentliga människor och diskuterar varför ordentlighet ofta klassas som trist.

Jag har skrivit min första första självhjälpsbok. Ordentliga människor. Den handlar om hur man blir en sådan där odrägligt präktig människa som alltid kommer i tid, aldrig missar en deadline eller tappar bort sina prylar. Och aldrig har haft en rutten banan i väskan. Jag vet vad ni tänker: Vilken. Tråkig. Människa. Vem vill vara ett spänt tightass som aldrig kan slappna av och som alltid sänker stämningen för alla andra? Dessutom har hon säkert förstoppning. 

Ni vet ju hur skämtet går, att den extremt uppstyrda är så förstoppad att laxering inte ens hjälper. Utan hon sitter där och snörper så hårt på munnen att även slutmuskeln påverkas. Då kan jag, som älskar kiss- och bajsberättelser, förtälja att jag tyvärr ständigt är lös i magen. Det är ett av mina stora problem. Att alltid behöva ha en toa i närheten.

LÄS OCKSÅ: Vanna Rosenberg, 46: ”Jag jobbar konstant på att vara snäll”

Jag är en extremt prydlig och uppstyrd person och har aldrig haft förstoppning i hela mitt liv. Tänka sig! Det trodde ni inte va? Och saken är den att jag faktiskt inte är en särskilt trist person. Ett av mina andra problem är min skenande fantasi, och upptåg och påhitt och crazy idéer som jag är full av och aldrig kan låta bli att iscensätta. Det plus en släng av tourettes gör att jag är övertygad om att jag är en rätt festlig person att umgås med.

Lycka finns inte – det gör däremot misslyckanden. Och misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnerande.

Dessutom är jag kreativ och modig och bangar aldrig för ett praktmisslyckande. Skräckblandad förtjusning är mitt favoritläge. Ni vet, att alltid utmana sig på gränsen till det dumdristiga. Att säga ja hellre än nej. Får jag höra att något är omöjligt dras jag tvångsmässigt till det.

För att det är spännande. Jag är nämligen av den bestämda uppfattningen att misslyckas är det enda sättet att leva. Lycka finns inte – det gör däremot misslyckanden. Och misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnerande. Hela livet är en risk. Och jag tycker att jag är värd den risken. Som ett propert, nyktert ärkepräkto med matsäck i ryggsäcken tycker jag att jag är fucking värd att misslyckas.

Jag tror inte att det är vi ordentliga som är uptighta, jag tror att det är precis tvärtom. Att det är vi som är avstressade och ni slarvrar som är patologiskt spända för att ni alltid rusar runt efter era prylar som skållade råttor, och ligger efter med precis allt på jobbet, vilket gör att ni ständigt har andan i halsen. Så skulle i alla fall inte jag vilja leva. Kom med i min klubb. Bli ordentlig! Då får ni tid och energi över för härliga misslyckanden och bus.

LÄS OCKSÅ: Eva Röse: ”Jag vill göra revolution mot överkonsumtion”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

70% rabatt på Damernas Värld & 24 andra titlar! Se erbjudande