Foto: Morgan Norman

Sångaren Magnus Carlson: "Man kan både vara trädkramare och snyggt klädd"

Efter framträdandet i Så mycket bättre kunde ingen missta sig på Weeping Willows-sångaren Magnus Carlsons miljöengagemang. Sedan dess har han både blivit med bikupa och gett en akustisk konsert i totalt mörker. Vi tog ett snack med Sveriges mest hållbara artist.

Hela kyrksalen är tyst och mörk. Inte en enda lampa, tänt ljus, eller skärm syns till. Den enda ljuskällan är Stockholmsnatten utanför. Att det är helt tyst är egentligen en lögn – ljudet av flera hundra människor sorlar i luften. Det är en andäktig tystnad i väntan på att kvällens konsert med Weeping Willows ska börja.

En konsert som är tänkt att vara helt utan klimatpåverkan. Inga förstärkare. Inga spotlights. Ett hållbart tänk i alla led. Till och med valet av lokal, Katarina kyrka i Stockholm, är hållbart – det är enkelt att ta sig dit utan att ta bilen.

Tidigare samma dag sitter bandets sångare Magnus Carlson lutad över ett bord i en fotostudio. I över 20 år har han tillsammans med Weeping Willows skapat musik som man känner igen sig i – melankoliska, känslosamma indierocklåtar. 2016 fick deras musik ny skrud när den tolkades av andra artister i tv-programmet Så mycket bättre, där Magnus medverkade.

Jag vill använda min genomslagskraft och möjlighet att påverka.

– Det är så otroligt grymt att Damernas Värld gör ett hållbarhetsnummer. Nu känns det äntligen som att folk börjar prata om de här frågorna. Det är därför jag är så involverad. Jag vill använda min genomslagskraft och möjlighet att påverka, säger han.

Magnus Carlson i kostym och polotröja från Burberry. Skorna är hans egna. Foto: Morgan Norman

Du blev ju utnämnd till Årets hållbara artist på Grammisgalan i fjol.

– Ja, det är ett nyinstiftat pris. Det är egentligen ingen "riktig" Grammis, men den delas ut i samband med galan. Det är för att skivbranschen vill uppmana till ett mer medvetet tänk kring miljö- och hållbarhetsfrågor. Nu sitter jag själv med i juryn och ska välja nästa vinnare.

Hur är kvällens konsert kopplad till priset?

– Det är en konsert helt utan klimatpåverkan som görs för att uppmärksamma priset och visa att man kan leva mer sparsmakat utan att förlora kvalitet.

Hur länge har du varit intresserad av miljöfrågor?

– Just klimat- och miljöfrågor har jag engagerat mig i och stöttat i nästan tio år. Det är naturligt för mig att engagera mig i saker. Det är samma sak när det kommer till fotboll, där hejar jag på Hammarby.

Så vad gör du själv för miljön?

– Det handlar om att sprida information och belysa problem, speciellt när man har möjlighet att få genomslag. Som musiker har jag ställt upp på diverse galor, som privatperson handlar det mer om vad jag kan göra från dag till dag. För mig är det självklart att källsortera, tänka på vad jag konsumerar och stötta olika organisationer ekonomiskt.

Magnus ser på sin stil som en sorts uniform, och som ett sätt att visa vem han är. Foto: Morgan Norman

Som musiker har du väl stor möjlighet att påverka?

– Sedan jag fick ett så stort publikt genomslag genom Så mycket bättre har jag velat visa att jag är engagerad och hur mycket de här frågorna betyder för mig. Få upp folks ögon för hur alla kan hjälpa till. Det behöver inte betyda att man måste gå med i en aktionsgrupp, utan det är de små sakerna som alla kan göra. Det svåraste med att leva hållbart är hur man reser och äter, i alla fall för mig. Det är ju klart att man vill flyga till London ibland eller äta en köttbit någon kväll ... Men jag har börjat åka tåg när jag kan, när jag åker ut på turné och sånt.

En liten geting viskade något i mitt öra om en bikupa?

– Ja! Jag fick en förfrågan via Facebook för ett tag sedan om att sponsra en bikupa och tänkte att det skulle kunna vara något roligt att göra tillsammans med Weeping Willows. Det kostar 30 000 kronor om året, och sedan sköter företaget om bikupan. Bin är så otroligt viktiga för världen, speciellt honungsbin – de är planetens trädgårdsmästare. Vi fick välja var den skulle stå, och det kändes rätt självklart att ha den vid Katarina kyrka.

Varför just Katarina kyrka?

– Vi har alla en personlig koppling dit. Mina föräldrar är begravda där, och vår replokal ligger runt hörnet. Jag har sjungit på tre begravningar där. I dag är första gången som jag kommer att sjunga där utan att det är en begravning. Det känns fint att våra bin pollinerar mina föräldrars gravar.

Du har ju även blivit utnämnd till Årets bäst klädda man.

– Det går att vara både trädkramare och snyggt klädd!

Så hur tänker dig kring mode och stil?

– Kläder visar vem du är ... Kläder är lite som uniformer på ett sätt. Man vill visa för andra vad man gillar helt enkelt. Sedan bestämmer intresset hur du uttrycker dig. Jag är nog lagom intresserad av stil, men tycker ändå att det är viktigt vad jag har på mig. När jag går till Konsum vill jag gå dit i snygga skor, sån är jag.

Vad inspirerar din egen stil?

– Min stil har att göra med vad jag gillar för musik. Det är kanske inte så konstigt när jag själv jobbar med det. Jag gillar modsen och 60-talet. Men framför allt tror jag att min stil är hållbar för att den är lite tidlös. När jag köper kläder bryr jag mig inte så mycket om trender, i stället är jag väldigt noga med att det är sådant som jag kommer att vilja använda i 10-15 år framåt. Sedan beror det ju lite på hur man växer på längden och tvären. Om det är ett plagg som jag inte längre gillar eller som jag inte kan ha ger jag bort det. Kläder ska ju komma till användning.

Den broderade kostymen kommer från Gucci. Skjortan är Magnus egen. Foto: Morgan Norman

Så vad är din vardagsuniform?

– 2017 gjorde jag 130 konserter. Det betyder att jag spelade var tredje dag, så det blev inte så mycket vardag. När jag står på scen har jag ju scenkläder, och det är nästan alltid kostym. Jag gillar det. Jag tycker det passar vår musik. När jag inte står på scen blir det mest jeans, och sedan beroende på årstid någon sorts skjorta, jacka och skor. Klassiskt all around.

Hur skiljer sig din scenpersonlighet från den du är privat?

– Jag tror inte att det är någon skillnad mer än att jag tar på mig en kavaj när jag sjunger. När jag sjunger, så sjunger jag oftast om saker som handlar om mig och mina tankar. Morrissey sa en grej som var väldigt bra under en konsert i USA. Efter spelningen kom det fram en person för att gratulera till ett fantastiskt uppträdande: "Great performance!" Morrissey svarade: "I don't perform." Han var helt enkelt bara sig själv. Det försöker jag också att vara.

Du tycker inte om att kalla dig själv artist?

– Nej, jag gillar knappt ordet musiker ... Jag är ju sångare. Jag kan egentligen inte spela några instrument. Varje gång jag säger ordet a ... artist. Då hakar jag liksom upp mig lite. Det känns inte naturligt för mig. En artist känns som en skådespelare, någon som går upp på en scen och är någon annan. Jag är en sångare som skriver lite låtar.

Du nämnde Morrissey som inspirationskälla?

– Ja, The Smiths var mitt band under gymnasietiden. Det kändes som om Morrissey sjöng om mig, mina upplevelser och känslor. Det var postpunken som fick mig att börja spela i ett band.

Vad var det för band?

– Ett punkband. Vi hette Bröderna Marx, på skämt. Jag spelade trummor, det var det lättaste instrumentet. Det är det som är fint med punken, man behöver inte vara en skolad musiker eller ha en massa pengar. Det handlar om att umgås. Det är därför jag älskar fotboll också – allt som behövs är en boll och kompisar. Punken var musikens fotboll för mig.

Hur startade ditt musikintresse?

– Jag föddes 1968, så när jag var en liten grabb var det Kiss som gällde. Jag hade deras affischer på väggarna. 1977 kom punken, och då förändrades hela mitt musikintresse. Sex Pistols, Clash och Ebba Grön var mycket coolare.

När stod du på scen första gången?

– Det var när jag och några kompisar mimade till en Sex Pistols-skiva. Vi skulle uppträda på en grannes bakgård, och jag var gitarristen Steve Jones. Vi hade smör i håret för att få det att se punkigt ut. Det kom runt 100 personer, och alla betalade 10 öre i inträde. Den känslan kommer jag aldrig att glömma.

Och i dag spelar du i ett av Sveriges största band...

– Jag hade aldrig någon ambition om att bli något. Det var alltid ett sätt att umgås med polarna. Sedan bara hände det. Jag har gjort sådant som jag tyckt om i hjärta och själ. Det räcker oftast inte för att lyckas, utan jag har haft tur, och jag känner mig tacksam för att det har gått bra. Det är en ynnest som jag tänker på hela tiden, och det är därför jag vill använda mig av det och ge något tillbaka.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av Damernas Värld + solskydd från EVY. Köp nu!