Titti Schultz, 47: ”Jag blir irriterad på folk som jagar lycka”

Titti Schultz diskuterar lycka – och varför det inte är så mycket att sträva efter.

Foto: Peter Knutson

Titti Schultz diskuterar lycka – och varför det inte är så mycket att sträva efter.

Titti Schultz, 47, ifrågasätter begreppet lycka och hävdar att det begreppet ”tillfreds” är mer värdefullt att sträva efter.

”Varför kan jag inte bara få vara lycklig?”. Hon stod bakom mig på bussen en tisdagskväll och jag tror inte att hon sa det till mig, men jag ville gärna svara. ”Det är ju orimligt”, hade jag velat säga. För lycka är inget konstant. Det är inget permanent tillstånd. Lycka är ett av livets största och mest orättvisa lotterier.

Jag blir irriterad på folk som jagar lycka, för lyckan låter sig inte letas upp och lyckan har ingen känsla för att det ska vara rättvist här i världen. När var något rättvist senast? När man delade en läsk med en kompis och man var åtta år? Några får mer, andra nästan ingenting. Lite lurig kan lyckan vara också, slipad. Som när man landat i att vara singel och börjat trivas med det, då passar det, då kommer det någon man helt enkelt inte vill vara utan - och så är man inte singel längre.

Jag tänker att vi har tappat rimligheten i vad vi hoppas på.

LYCKA KRÄVER UPPMÄRKSAMHET, för den kan komma ganska plötsligt. Den stannar heller inte så länge, den går inte att hålla fast, och plötsligt är den bara borta, den liksom rinner i väg. Med lite tur lämnar den dig glad. Och att vara gladare, det är något att jobba på. Det går att bestämma. Det är inte ett lotteri.

Om lyckan var ett djur så skulle den vara en katt. De gör som de vill, katter. Många vill att lyckan ska vara en hund - trofast och lojal.

LÄS OCKSÅ: Mischa Billing: ”Efter 50 är jag mer bekväm i mina beslut och min stil”

Jag tänker att vi har tappat rimligheten i vad vi hoppas på. Vi är ju, med få undantag, aldrig nöjda. Ribbor läggs för högt. Att leta lycka är en garanterad besvikelse. Det forskas massor kring lycka, finns oändligt med teorier om vad lycka är och hur man hamnar där.

Låt mig rekommendera tillfreds. Jag är oftast glad. Jag skrattar mycket. Jag öser på när jag känner mig ledsen. Jag blir då och då jättearg. Jag undviker inte konflikter. I allt det där, när jag är tillfreds, då händer det: korta stunder av lycka! Det är stänk av lycka, om man slår ut det på ett liv, som jag nog hade missat om jag tänkt att lycka kan vara ett normaltillstånd. Lycka är plusmenyn.

Att vara tillfreds ska inte blandas ihop med att vara nöjd. Jag är aldrig nöjd – jag vill mera, bättre, strävar efter nya saker. Men aldrig efter lycka. Att inte vara nöjd gör att jag fortsätter. Under den åkturen kan den dyka upp, aldrig om man bara väntar.

En lömsk jäkel är den, lyckan. Egentligen inget att sträva efter alls. Lite som gänget i skolan som lät dig vara med ibland men sedan struntade i dig. Vad är det att stå efter?! Nej, lyckan får gärna titta förbi, men mitt fokus är fortsatt tillfreds med påtagligt glada inslag. När jag var lycklig senast? En nattlig hundpromenad, knarr under fötterna och snöflingor i ansiktet. Det gick över direkt vi kom in genom porten.

LÄS OCKSÅ: Linda Skugge: ”Nej, ordentliga människor är inte tråkiga”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 165 000 kvinnor - läs Damernas Värld! Se erbjudande!