Damernas Värld firar 80 år och tar en tillbakablick i modets historia.
Damernas Värld firar 80 år och tar en tillbakablick i modets historia. Foto: Damernas Värld, Getty Images, Jason Lloyd Evans

1940–2020: Så har modet utvecklats de senaste 80 åren

Med anledning av att Damernas Värld i år fyller 80 år beger vi oss ut på en stilresa genom modets utveckling, som gör det tydligt att mode och kvinnoliv alltid har gått sida vid sida.

1940-tal: Höga byxan

Första halvan av 1940-talet präglades av andra världskriget. Och när männen drog ut i krig runtom i västvärlden blev kvinnorna mer eller mindre tvungna att ta sig an arbetslivet och se till att samhället fortsatte att gå runt. Men vad skulle de ha på sig?

De gamla, fina förkrigsklänningarna funkade varken på fabriken eller vid skrivmaskinen. Byxor för kvinnor hade funnits tidigare, men nu blev de betydligt vanligare, och tillsammans med dem även overaller och byxdressar, kavajer och kjoldräkter. Stilförebilder som Katharine Hepburn och Bette Davis inspirerade, allt onödigt ryschpysch försvann och enkelhet blev det nya eleganta.

De första jeansen för kvinnor introducerade Levi's redan 1934, men 40-talets praktiska mode gjorde att fler började bära dem. När kriget så småningom tog slut och Christian Dior ett par år senare introducerade en helt ny look tog modet en otippad vändning in i nästa decennium.

Ryschpych försvann och enkelhet blev det nya eleganta
Katharine Hepburn i tidstypiska byxor 1940. Foto: BETTMANN / BETTMANN ARCHIVE BETTMANN

LÄS MER: 22 tecken på att du hade modekoll redan på 80-talet

1950-tal: New look

Christian Diors New look kom egentligen 1947, men silhuetten med ankellång, vid kjol och getingmidja kom att prägla hela 1950-talets modebild. I stället för praktiska arbetsplagg var det nu festlig glamour som gällde. Vem ville ha tråkigt nu, när kriget äntligen var över? Bekväma, rörliga jobbkläder hängdes undan och i stället kom plötsligt korsetten tillbaka - kvinnans nyvunna frihet snörptes ihop med ett kraftigt ryck.

Männen hade krigat färdigt och när de var hemma behövde kvinnorna inte jobba längre. Så inleddes familjelivets era, med piffiga hemmafruar som skötte barn och hem och såg till att maten stod på bordet när familjeförsörjaren, mannen, kom hem på kvällen. De vida kjolarna matchades med lagda hår och målade läppar. Åtminstone när mannen kom hem - det fanns speciella hemmaplagg, som städrocken, för dagens hemmafrusysslor, som även innebar att barnen skulle sköta sig, vara tysta och sitta fint vid bordet. Men snart blev barnen rebelliska ungdomar och en ny era tog vid.

Plötsligt kom korsetten tillbaka – kvinnans nyvunna frihet snörptes ihop med ett kraftigt ryck
Damernas Värld, 1952. Foto: Damernas Värld

1960-tal: Minikjolen

Vem som verkligen uppfann minikjolen är inte helt fastställt, men London-baserade designern Mary Quant lär ha sagt att hon namngav kjolmodellen efter sin favoritbil Mini.

Och det var i London som allt hände under 1960-talet: fest, droger och rock'n'roll, och en sexuell revolution med p-pillret som startskott (det kom till Sverige 1964). En generation av väluppfostrade barn gjorde storslagen revolt mot sina präktiga föräldrars prydlighet. Den superkorta kjolen var New look-kjolens motsats - snart kastades korsetter och behåar brändes i den kvinnliga frigörelsens namn.

Kvinnors rättigheter! Miljö! Anti-rasism! Fred! Socialism! Jämlikhet och jämställdhet! Ingen fråga var för liten eller för stor för den politiska kampviljan som väcktes i mitten av 1960-talet. Minikjolen symboliserade både ungdomen, kärleken och frigörelsen - ja, hela den provocerande revolten. Inte lite för ett enda plagg.

Designern Mary Quant i sin ateljé i London 1966. Foto: GETTY IMAGES

1970-tal: Utsvängda byxan

Den politiska medvetenheten och kampviljan hängde kvar in i 1970-talet, men så småningom växte ungdomarna upp och de hippiedoftande, frigjorda flower power-anhängarna blev välklädda vuxna, med utsvängda byxor, smala kostymer, skjortor med stora kragsnibbar, platåskor och långa halsband.

Det handlade fortfarande mycket om jämställdhet och 1970-talsmodet var ofta androgynt, män och kvinnor hade liknande plagg i sina garderober. Den utsvängda byxan kom med hippien, letade sig in i gängse modebild och levde sedan vidare i en glammigare version på nattklubben Studio 54 i New York. De stora kliven som jämställdheten tog under den här perioden speglades i att alla varianter bars av både män och kvinnor.

Discodivorna blev så småningom mer och mer lyxdoftande, och det sena 1970-talets stilikoner mer och mer eleganta. Klivet från 1960-talets hippie till 1980-talets yuppie kan tyckas omöjligt långt, men med små glamourifierande steg var det ändå dit vi var på väg.

1970-talsmodet var ofta androgynt
Modellen Cheryl Tiegs fotad 1973, i tidstypisk androgyn look med utställda byxor från Halston. Foto: GETTY IMAGES

LÄS OCKSÅ: 15 plagg du minns om du var ung på 90-talet

1980-tal: Bredaxlade kavajen

Finansvalpar, börshajar, yuppier och powerkvinnor - det glada 1980-talet blev med sin högkonjunktur karriärens och den goda ekonomins årtionde. Giorgio Armani introducerade powersuits för kvinnor redan i slutet av 1970-talet - påhejad av sin syster Rosanna.

1980-talets ekonomiska boom kunde inte komma lägligare för designern, som på många sätt fick symbolisera hela årtiondet för både män och kvinnor. Filmer som Working girl med Melanie Griffith och Sigourney Weaver inspirerade, liksom serier som Dynastin. Nu var det härligt med lyx, glittrande glamour och kavajer med axlar lika breda som dörröppningar. Kvinnor i karriären såg ut som män i karriären, med powerkostymer som sa att här kommer en person med makt och pengar.

Men var fanns femininiteten? Det frågade sig Donna Karan, som startade sitt märke 1984 och skapade en ny, bekvämare och mer praktisk kostym, anpassad till kvinnans former och liv. Hennes look, som bara innehöll sju plagg (den skräddade kavajen var förstås ett av dem), kunde enkelt förvandlas från kontor, till middag, till fest. Perfekt för den upptagna businesskvinnan!

Damernas Värld, februari 1988

1990-tal: Spaghettiklänningen

Den där sprudlande 1980-talsekonomin kraschade i en rejäl finanskris när 1990-talet började, och modebilden gick från bara breda axlar till, just det, bredd på det hela taget: från grungigt heroin chic à la Kate Moss till MTV-het som Spice Girls eller Destiny's Child. Men minimalismen lyste starkast, och oavsett stilval innehöll den hetaste looken mycket hud - och minst ett plagg signerat husguden Calvin Klein Plagget som kunde checka av alltihop på en gång plockades från underklädeslådan: slipdressen - eller spaghettiklänningen som vi kallade den i Sverige. Så kort som möjligt och sydd med så lite tyg som det överhuvudtaget gick. Supermodellernas årtionde med Christy Turlington, Naomi Campbell och Cindy Crawford i spetsen satte den kvinnliga kroppen i fokus. Linda Evangelista gick inte ur sängen för mindre än 10 000 dollar om dagen och de välsvarvade kvinnliga badvakterna i Baywatch prydde omslag på både herroch damtidningar. Och alla bar de samma klänning.

När Alicia Silverstone, iklädd minimal slipdress, i filmen Clueless får frågan från sin pappa om vad hon har på sig är svaret självklart: ”En klänning.” ”Säger vem?” undrar pappan. ”Calvin Klein!”

Slut på diskussionen.

Kate Moss med Calvin Klein på 1995 års Costume Institute Gala. Foto: RON GALELLA / RON GALELLA COLLECTION VIA GETTY RON GALELLA COLLE

2000-tal: Låga jeansen

Mariah Carey hävdar att hon startade trenden när hon, i musikvideon till låten Heartbreaker 1999, helt enkelt klippte av jeanslinningen för att hon tyckte att dåtidens höga jeans var fula och osmickrande. Officiellt kreddas Alexander McQueen för looken. Han lanserade sina ”bumsters” med ”rumpcleavage” redan 1994 för att nedre delen av ryggen var sexigast, enligt honom. Att visa magen eller inte visa magen var knappt ens ett val under 00-talets första hälft, när jeansen var skurna så nära troskanten som det var möjligt - eller helt enkelt under den. Sex sågs som ett självklart maktmedel och feminism handlade oftare om att våga synas och visa upp sin sexualitet än om jämlika löner och levnadsvillkor. Åtminstone i kändisvärlden, där Britney Spears, Paris Hilton, Christina Aguilera, Beyoncé och Jennifer Lopez var stilförebilder.

2000-talets toppmodell Gisele Bundchen filmar Taxi i New York 2004 – med låg byxlinning. Foto: BILL DAVILA / FILMMAGIC/GETTY IMAGES

2010-tal: Athleisure

Till slut fick vi nog av att dra in magen och pressa in låren i supertajta jeans, vilket banade väg för en helt ny stil: athleisure. Kombinationen av myskläder - leisure, och träningsplagg - athletic. Pappa-sneakers, träningstights och ju större hoodie desto bättre. Den fulsnygga normcore-trenden satte stilen för större delen av 2010-talet och Demna Gvasalia ritade den ofta oversizade silhuetten hos både Balenciaga och Vetements. I sociala medier fokuserade vi på normer, sexism (#metoo!) och patriarkala strukturer. Mycket som passerat obemärkt förbi under flera decennier lyftes fram i ljuset. Att sälja produkter eller tjänster med sex och stereotypa kvinnokroppar funkade inte längre. Self-care sålde däremot och där rymdes träning, hälsa och mindfulness i en millennialrosa förpackning som promotade allt från vaginaägg till ekologisk mat. Yogabyxan blev ett giltigt plagg för både vardag och fest - och pyjamasset kallades nu workwear.

Besökare på Paris Fashion Week, 2019 Foto: ALL RIGHTS RESERVED - FRANCESCO GILI

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

70% rabatt på Damernas Värld & 24 andra titlar! Se erbjudande