Stella McCartney – modebranschens miljökrigare

Foto: IBL

Designern Stella McCartney må vara född med silversked i munnen, men hon har jobbat hårt för att etablera sig i modevärlden – utan att svika sina ideal.

Ämnen i artikel:

Det är något förvirrande att höra 

Stella McCartney prata om utmaningen i att nå ut till unga människor. Kan det verkligen vara så svårt för henne? Sedan kommer jag ihåg att hon är 46 år gammal.

Jag vill aldrig lyfta reklam som får kvinnor att känna att de inte duger. När jag var ung kände jag själv så. Jag kände mig aldrig tillräckligt rik, modemedveten eller bra.

Precis som sin världsberömde pappa, Beatlen Paul McCartney, har hon en ungdomlig aura. Är det sårbarheten i hennes stora tefatsögon? Eller är det hennes äppelkinder och livsglädje? De fashionabelt sportiga träningsbyxorna av siden som hon bär tillsammans med herrskor? Hon lägger hjälpsamt till att de har "en elastisk midja och ribbad fåll".

– Jag praktiskt taget lever i dem för tillfället, säger hon.

Över axlarna hänger en apelsinfärgad kashmirkappa och ansiktet är lätt solkysst. Vi befinner oss i ett vitt bås på hennes kontor, i utkanten av Londonstadsdelen Notting Hill. Det tar tio minuter innan jag upptäcker att hennes pr-ansvarige finns med i rummet, gömd bakom en stor datorskärm. Det är förståeligt att han är där – det fanns ju en tid när Stella inte ville ge intervjuer över huvud taget. Hennes hjärtefrågor – djurens rättigheter, miljön och att lyfta kvinnors självkänsla – är väldigt svåra att få ihop med den industri hon verkar inom, vilket hon har kritiserats för. Hon jobbar hårt för att minimera både sin och företagets miljöpåverkan, men som hon själv säger:

– Så fort du skapar något gör du ett fotavtryck i miljön. Vi gör vad vi kan för att det ska bli så litet som möjligt.

Angående sin påverkan på konsumenterna har hon varit duktig på att identifiera tidsandan och hur det ska synas i marknadsföringen. Ibland har hon tagit steg som andra har trott mindre på, som att börja använda sig av modeller som representerar mer än bara ytlig skönhet.

Foto: IBL

Stella McCartney omgiven av modeller, efter visningen av kollektionen för vår/sommar 2018.

– Jag tittar på Bailey, min 12-åriga dotter, och hon är redan bra mycket mognare än vad man borde vara vid den åldern. Hon är väldigt medveten om hur marknadsföring fungerar, men det påverkar henne. Det påverkar oss alla. Jag känner mig ansvarig ... Jag vill aldrig lyfta reklam som får kvinnor att känna att de inte duger. När jag var ung kände jag själv så. Jag kände mig aldrig tillräckligt rik, modemedveten eller bra. Jag kände att lyxmärken såg ner på mig, att de gjorde ett slags avståndstagande.

I text kan den typen av uttalande te sig som ett ogrundat problem för de rika och privilegierade. Öga mot öga är det väldigt övertygande.

Stella McCartney startade sitt modehus 2001, efter fyra år som creative director på Chloé i Paris. Hon gjorde tvärtemot vad alla tyckte och valde att bygga sitt lyxmärke i hemstaden London. Tvivlarna tystades. I dag har hon 500 direktanställda, 250 av dem i den brittiska huvudstaden.

– Det är något jag är otroligt stolt över. Människorna vi anställer skulle kunna jobba var som helst, för vem som helst, med vad som helst – men de väljer att jobba för oss.

Foto: IBL

Stella har inte valt den enkla vägen i modevärlden, utan en väg där hon tar beslut som hon känner att hon kan stå för.

Att hennes företag är delägt av The Kering Group (en ägare hon delar med märken som Gucci, Saint Laurent och Bottega Veneta) innebär att hon måste visa att hon går med vinst år efter år. Det är inte särskilt lätt när man vägrar att jobba med päls eller skinn. Hon gissar att hennes accessoarlinje skulle kunna vara fem gånger mer vinstdrivande om hon inte höll lika hårt på sina principer.

Stella McCartney har alltid haft en förmåga att ligga precis lagom före trenderna, där hon inspirerar i stället för fjärmar. Under 1990-talet gav hon den smarta karriärkvinnan ett coolt sätt att klä sig med hjälp av skräddarsydda kontorskläder matchat med kvinnliga nyckelplagg. En blandning mellan mjukt och hårt som fungerar även i dag. Men traditionella kavajer, ett tidigare måste i hennes kollektioner, har fått hamna i skymundan på senare tid.

– Det är bra. Det är ett tecken på att kvinnor inte känner att de behöver klä sig som män i dag. De kan ha på sig en klänning på kontoret utan att känna sig som ett sexobjekt. De är mindre styrda av att designers, som jag själv, dikterar deras stil och det är fantastiskt.

I dag är Stella inte särskilt motiverad av trender, vilket hon menar skulle vara dödligt för hennes företag. I stället bryr hon sig mer om att hitta sätt att producera miljövänliga alternativ till klassiska material, oavsett om det är helt återvunnen kashmir eller konstgjord fyllning i jackor i stället för dun och fjädrar. Hon har även gjort löparskor där plasten i skorna är återvunnen plast som fiskats upp ur haven.

Det är alldeles för många designers som inte bryr sig när det kommer till pälsindustrin.

Nyligen medverkade hon vid lanseringen av rapporten A new textiles economy: Redesigning fashion's future som har tagits fram av Ellen MacArthur Foundation. Syftet är, i korta drag, att få textilindustrin och modebranschen att arbeta mer miljövänligt i alla led, bland annat genom att ta fram nya material, släppa ut färre gifter i naturen och arbeta för att komma bort från den snabba slit och släng-kultur som omger framför allt masstillverkade plagg.

Stella var tidig på bollen med samarbeten mellan modedesigners och stora varumärken. Hon började jobba med Adidas 2004, under det hon kallar "medeltiden för kvinnliga träningskläder".

– Då var standarduniformen på gymmet dåliga sneakers och en gratis t-shirt som man fått med någon tidning. Jag kommer ihåg att jag gick till gymmet och desperat undvek ögonkontakt. Man ville inte svettas, speciellt inte om det fanns en risk att stöta på någon man kände på vägen hem. Gymkläderna hade inget gemensamt med vad du hade på dig under resten av dagen.

Foto: IBL

Stella och maken Alasdhair Willis som är kreativ chef för Hunter.

Stella McCartney hjälpte till att förändra hur vi såg på träningskläder, vilket i sin tur antagligen sporrade fler kvinnor att hålla sig aktiva. Detta nästlade sig sedan in i vardagsmodet. Själv är Stella en joggare och westernryttare. Utöver det njuter hon av trädgårdsarbete när det omväxlande brittiska vädret tillåter.

– Jag är inte ute i leran varje helg, men nog har jag odlat en och annan potatis genom åren, säger hon.

Så ofta de kan åker familjen Willis-McCartney (hennes make är

Alasdhair Willis, kreativ chef för Hunter) till sitt hus på landsbygden i grevskapet Warwickshire. Stella insisterar på att hon och Alasdhair inte pratar jobb, trots att båda jobbar med mode.

– Vi har för mycket att göra med barnen. Skjutsa till gymnastiken och fotbollen och så, säger hon.

Jag undrar varför hon tar på sig så många olika projekt. Jag antar att det har något att göra med att bevisa att hon är minst lika talangfull som sina föräldrar, men jag tror också att en hälsosam mängd upprördhet driver henne.

– Det är alldeles för många designers som inte bryr sig när det kommer till pälsindustrin. De tänker liksom fuck it. Alla gör som man alltid gjort, vi är bara ungefär tre som håller oss undan päls helt. Pälsindustrin kastar sig över designstudenter som håller på att arbeta sig uppåt och betalar dem för att använda päls. Men även om du inte bryr dig om alla miljontals djur som kommer till skada i pälsindustrin är det helt enkelt inte hållbart. Det är inte modernt. Alla andra industrier utvecklas och rör sig framåt, men modebranschen är stillastående.

Vi lever uppenbarligen i ett samhälle där man är rädd för att åldras.

Oavsett vad man har för syn på pälsindustrin är det uppfriskande med en människa inom modeindustrin som väldigt öppet uttrycker sina åsikter. Stella McCartney kan ta sig fler friheter än många andra designers, men det skulle säkert vara lättare för henne att inte uttrycka sig fullt lika engagerat och bestämt om kontroversiella ämnen.

Efter att tidigare ha hållit sig undan pressen känner hon sig nu bekväm i rampljuset. Hon har med åldern blivit säkrare på sig själv och varumärket hon skapat. Hon säger att hon inte kände någon ångest över att fylla 40, inte ens för en sekund.

– Vi lever uppenbarligen i ett samhälle där man är rädd för att åldras. Men jag ser det inte så. Jag har vänner som är både äldre och yngre. Det är otroligt roligt då att du både kan lära dig och lära ut saker. Jag tycker att det känns som att attityden till ålder och åldrande långsamt håller på att förändras.

Och visst kan hon ha rätt. Stella McCartney har ju trots allt alltid haft ett öga för trender.

 

Stella McCartney – genom tiderna...

Stella McCartneys arkiv sträcker sig 17 år tillbaka i tiden, och har under åren fött många trender, samtidigt som hon har varit sin estetik och signaturstil trogen. Vi minns hennes bästa kollektioner och de absolut mest älskade outfitsen – från då till nu.

Foto: Estrop

BÖLJANDE TRANSPARENS, vår/sommar 2004.

Foto: Estrop

SKRÄDDAT FEMININT, vår/sommar 2006.

Foto: Estrop

BOHO-CHICT, vår/sommar 2008.

Foto: Estrop

FRUKTCOCKTAIL, vår/sommar 2011.

Foto: Estrop

STICKAT MED EN TWIST, höst/vinter 2014.

Foto: Estrop

DRAGSKO 2.0, höst/vinter 2015.

Foto: Estrop

ATLETISK LYX, vår/sommar 2016.

Foto: Estrop

AVSLAPPNAD ELEGANS, vår/sommar 2017.

Foto: Estrop

GRAFISKA TRYCK, höst/vinter 2017.

Foto: Estrop

LEKFULLT 80-TAL, vår/sommar 2018.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 165 000 kvinnor - läs Damernas Värld! Se erbjudande!