Vår modekonsumtion är högre än någonsin, men nu börjar modeföretagens hållbarhetsarbete ifrågasättas av såväl branschen som konsumenterna. Hur kan företagen förbättra sina processer utan att höja priserna? Och vad finns det för alternativ till dagens slit och släng-kultur? Vi pratar med bland andra H&M och Vestiaire Collective om vägen framåt för hållbart mode.

V

i älskar mode, och vi vet att du också gör det.  Men som med så många andra saker som vi älskar finns det en baksida – modeindustrin är nämligen världens näst största miljöbov, efter oljeindustrin.

Och trots att många av oss är väl medvetna om detta fortsätter vi att konsumera i en allt snabbare takt och väljer att blunda, eller åtminstone kisa, när larmen om miljöförstöring avlöser varandra. För konsumtion har blivit en stor del av dagens livsstil och påverkar inte minst hur vi bygger vår identitet och vårt personliga varumärke. Så – vad ska vi göra? Sluta köpa kläder? Nja, det är (tack och lov) inte den enda lösningen.

Varje H&M-plagg hanteras av mer än 30 par händer under sin tillverkning. Här letar en anställd i fabriken i Shanghai efter maskor med hjälp av lysrör.

I dag har många företag inom modeindustrin hittat sätt att försöka minska branschens negativa påverkan på miljön. Alla gör inte på samma sätt, men de flesta har insett att något måste göras. Svenska H&M är ett av världens största modeföretag, med över 4 000 butiker (alla H&M:s varumärken) världen över.

I framtiden behöver våra plagg vara tillverkade för att kunna användas längre.

Det finns en gammal ”sanning” som säger att just de här stora företagen är de som är värst för miljön, eftersom de stora volymer de producerar tär på jordens resurser och påverkar klimatet negativt. Men riktigt så enkel är inte sanningen, eftersom många av de stora företagen arbetar aktivt för att minska sin miljöpåverkan. H&M samlade in nästan 16 000 ton textilier i sina butiker 2016, varav en stor del återvanns, och redan 1997 började företaget fokusera på hållbarhetsfrågan och en mer etisk produktion.

Bomulleproduktion har en stor miljöpåverkan. Leta efter plagg av återvunnen eller ekologisk bomull för att minska ditt ekologiska fotavtryck.

– För oss är nyckeln att gå in i ett cirkulärt system i stället för en linjär modell där vi använder nya resurser. Föreställ dig att gå in i en butik, köpa något du vill ha, använda det ett par veckor och sedan lämna tillbaka det i butikens återvinningsstation, där det omvandlas till något annat. Jag skulle säga att det är vårt slutgiltiga mål. Vi kan behålla de positiva aspekterna av mode och samtidigt bevara vår planet, säger Anna Gedda, hållbarhetschef på H&M.

Företagets mål är djärva: att 2030 enbart använda återvunna och hållbart framtagna material, samt att bli klimatpositiva genom hela kedjan till 2040.

Vad innebär en cirkulär modeindustri? Enligt den svenska klädkedjan handlar det om att sluta cirkeln – dels genom återvinning av textilier, dels med nya, mer hållbara, material. För att uppnå dessa mål har man valt att fokusera på åtta punkter som kan göra metoden möjlig: design, råmaterial, tyg- och garnframställning, tillverkning, transport, försäljning och användning – allt som kan ha en direkt påverkan på miljön. Om dessa steg hanteras medvetet från början till slut kan en verklig förändring ske. Till exempel började man använda ekologisk bomull i plaggen 2004, och 2012 var 13 procent av all bomull som H&M använde antingen återvunnen eller ekologisk. I dag är siffran 43 procent. Målet är 100 procent år 2020.

Jag övertygad om att vi tillsammans kan påskynda skiftet till en cirkulär modeindustri utan avfall och bidra till en hållbar framtid.

Dessutom satsar H&M Foundation årligen nära tio miljoner kronor på innovationstävlingen Global Change Award, där man söker efter idéer som kan förändra modeindustrin. Fjolårets vinnande innovationer var exempelvis ett växtbaserat skinn av avfallet från vinproduktion och textilfibrer av cellulosan från kospillning.

Ett plagg blir till i H&M:s fabrik i Shanghai, där de flesta av H&M:s kollektioner skapas.

– Genom att föra samman människor från olika industrier, med olika bakgrund och perspektiv, är jag övertygad om att vi tillsammans kan påskynda skiftet till en cirkulär modeindustri utan avfall och bidra till en hållbar framtid, sa Karl-Johan Persson, vd för H&M Hennes & Mauritz AB och styrelsemedlem i H&M Foundation, i ett pressmeddelande i mars 2017.

Men vägen har inte varit helt problemfri för klädkedjan. H&M är förmodligen det modeföretag som genom åren granskats allra hårdast, och det är lätt att de positiva handlingarna glöms bort. Det senaste exemplet på när det stormade kring företaget är diskussionen om att H&M – tillsammans med KappAhl, Lindex, Ellos och andra klädföretag – bränner kläder, något som uppmärksammades i SVT:s
Uppdrag granskning i november.

– H&M bränner inga kläder som är säkra att använda, säger H&M:s miljöchef Cecilia Strömblad Brännsten, och fortsätter:

En skiss från H&M Conscious exclusive-kollektion 2017. Klänningstyget är gjort av återvunnen plast.

– Det är däremot vår lagliga skyldighet att se till att kläder som innehåller mögel eller inte följer våra strikta kemikalierestriktioner förstörs, eftersom dessa av säkerhetsskäl varken ska användas eller återvinnas. Vi följer EU:s direktiv och våra egna säkerhetsrutiner. Vi vill givetvis inte att ett enda klädesplagg ska behöva förstöras, men som i alla tillverkningsbranscher är det ibland nödvändigt. Det som är viktigast är att människor inte använder produkter som är hälsovådliga.

Även Lindex och KappAhl svarar på varför en del av deras kläder bränns upp:

– Att skicka kläder till förbränning är verkligen inget vi vill göra, och något som vi i största mån försöker undvika. Enligt våra rutiner ska endast plagg som inte uppfyller våra strikta säkerhetskrav skickas till förbränning. Det handlar om plagg som drabbats av mögelangrepp eller som inte lever upp till våra kemikaliekrav. Det är vår skyldighet att säkerställa att sådana plagg inte kommer ut på marknaden, säger Anna-Karin Dahlberg, hållbarhetschef på Lindex.

Charlotte Högberg, kommunikationschef på KappAhl, säger:

– En väldigt liten del av KappAhls inköpta varor kan inte säljas. Det kan bero på många olika saker, till exempel att de innehåller en för hög mängd kemikalier, att de har blivit skadade, att de har gått sönder eller att de på annat sätt bedöms vara osäljbara. I enlighet med vår rutin skickar vi varor som bedöms som farliga till förbränning och övriga textilier till återvinning/återanvändning. Sett till vår totala mängd inköpta textilier är det en liten andel som förbränns, men en mängd som vi aktivt arbetar för att minimera.

Det säger sig självt att det inte är hållbart att tillverka plagg för att sedan slänga dem, och givetvis finns det en viss problematik i hur produktionstakten ser ut hos de stora kedjorna. Så kallat ”snabbt mode” kan anses vara av dålig kvalitet eller ha låg hållbarhet, men en av de vanligaste missuppfattningarna när de gäller hållbarhet är att dyrare plagg köper oss fria från problemen. Bortsett från pionjären Stella McCartney ligger många lyxvarumärken långt efter kedjorna i sitt hållbarhetstänk.

Det är mest hållbart att använda de plagg som vi redan har, fast längre.

Men vägen till en mer hållbar modeindustri kan, som sagt, se ut på flera sätt. Medan flera av de stora svenska modeföretagen jobbar med återvinning, nya material och en förändrad produktionskedja har det franska onlineföretaget Vestiaire Collective valt en annan väg – att förlänga livslängden på produkterna genom att sälja dem vidare. Slit och släng-tänket är raka motsatsen till vad Vestiaire gör, nämligen säljer vintagemode från märken i den dyra och mellandyra prisklassen, med märken som Chanel, Hermès och Louis Vuitton i bästsäljartoppen (bland de skandinaviska märkena är Ganni, Acne Studios och Totême populära). Man har ett nära samarbete med de stora modehusen och kan därmed lämna en garanti för att varorna som säljs via sajten är äkta.

Hos Vestiaire Collective synas produkterna noggrant av experter innan de säljs vidare på deras hemsida.

– Klädcykeln har förändrats, och kunden är medveten om detta. De behöver bara verktygen för att kunna köpa och sälja sina produkter. Folk använder sina plagg i tre månader, säljer dem vidare och köper nytt. Vestiaire Collective grundades just för att reaktivera plagg, öka deras livslängd och höja andrahandsvärdet. I dag vill kunden inte begränsa sig utan vill ha möjligheten att kunna sälja och köpa varor var som helst i världen. Produkten säljs ungefär tre till fyra gånger hos oss, berättar Sébastien Fabre, vd för Vestiaire Collective.

Att förlänga livslängden på varje plagg, sko eller väska är något som även förespråkas av Sigrid Barnekow, programchef på forskningsprogrammet Mistra Future Fashion, som en nödvändig väg att gå för att minska modebranschens negativa påverkan på miljön.

– I och med att produktionen av ett plagg är den största boven, och står för 70 procent av ett plaggs totala miljö- och klimatpåverkan, är det mest hållbart att använda de plagg som vi redan har, fast längre. Om vi skulle multiplicera livslängden på ett plagg med tre skulle det innebära en minskad miljö- och klimatpåverkan med hela 68 procent. I framtiden behöver vi tillverka och använda våra plagg på ett smartare sätt. Med teknologins hjälp kommer vi att få ökad tillgänglighet till plagg som redan finns på marknaden eller plagg som kan delas. Plaggen kommer att vara enklare att exponera, paketera och transportera.

Lindex Even better denim-modeller har tillverkats av återvunnen bomull och polyester. Endast en (!) flaska vatten har använts i tvättprocessen.

När det gäller textilåtervinning påpekar Sigrid Barnekow att det i dag inte sker i någon större skala, men att flera projekt och nya affärsmodeller är på gång för att öka möjligheterna att återanvända insamlade textilier. En utmaning är att klädesplagg oftast består av blandade fibrer, vilket påverkar återvinningsprocessen.

Mistra Future Fashion är ett av världens största forskningsprogram om hållbart mode och täcker alla frågor som rör ett plagg, inte bara fibrer eller återvinning. Man tittar även på nya affärsmodeller som lånebibliotek, leasing, återförsäljning och vilka faktorer som gör att de kan bli mer framgångsrika och på vad som gör mest nytta i omställning till hållbar produktion och konsumtion. Tillsammans med forskare från Chalmers, Rise och Södra har man nyligen presenterat lovande resultat i en process som klarar av att återvinna tyger som består av både bomull och polyester. Processen heter Blend Re:wind. När utbudet av återvunnen textil blir större blir det ju också lättare för modeföretagen att ställa om och välja sådana material framför nyproducerade material.

Vi får inte glömma att det även måste finnas en kund som efterfrågar återvunnet material och som är villig att betala extra för det materialet.

– För att lyckas med det måste det till processer som ger kvalitativa material, och investeringar till infrastrukturer som stödjer industrin inom allt från organiserad insamling, sortering, återvinning och produktion, säger Sigrid Barnekow och tillägger:

– Vi får inte heller glömma att det även måste finnas en kund som efterfrågar återvunnet material och som är villig att betala extra för det materialet, då det troligen kommer att vara lite dyrare till en början. Vidare är vi i behov av ny lagstiftning som gör det möjligt att använda kasserade textilier som en resurs, och inte avfall. Det tar tid att ställa om.

Hur ser du på rapporteringen om att flera stora modeaktörer bränner kläder?

– Det kan finnas flera ”godtagbara” anledningar till att man väljer förbränning. Antingen att textilierna är uttjänta, att andra återvinningsalternativ inte finns att tillgå i dag eller att textilierna är kontaminerade eller angripna av fukt. Att ställa om en befintlig produktion och konsumtion till att bli hållbar och cirkulär görs inte över en natt, och ingen enskild aktör eller del i processen kan själv stå för den förändringen. Att bara fokusera på förbränning av kläder ger dessvärre inte hela den komplexa bilden. Det som blir tråkigt i medierapporteringen är att de företag som försöker påverka och förändra rådande system tyvärr straffas extra hårt, medan företag som inte engagerar sig för att förbättra vår miljö eller deras klimatpåverkan indirekt går fria.

Låt oss därmed återvända till H&M, som tillverkar 70 procent av sina varor i Kina. I dag följer H&M något som kallas för Higg Index, vilket innebär en uppsättning regler från branschalliansen Sustainable Apparel Coalition, vars uppgift är att se till att modeindustrin följer och erkänner de krav som ställs på bland annat hållbarhet och arbetsförhållanden, samt att det leverantörerna påstår stämmer. H&M var ett av de första globala modeföretagen att föra ut modellen till sina leverantörer, och i dag har Higg Index över 200 globala medlemmar.

Kollektionen Re:make by KappAhl skapades av insamlade textilier, där till exempel ett gäng skjortot blev till en klänning (bilden). Kollektionen auktionerades ut på Tradera i december, till förmån för Bris.

– Vi behöver hitta samarbetspartners som klarar att leva upp till det. Vi gör regelbundna uppföljningar av våra leverantörer, som också måste signera ett dokument där de godkänner de krav vi ställer. Ett krav är att de driver hållbarhetsfrågan framåt, och varje gång vi besöker fabrikerna diskuterar vi hållbarhet. Om en leverantör inte uppfyller våra krav försöker vi hjälpa dem att förbättra sig. Vi är en så pass stor spelare att vi kan påverka och göra skillnad, säger Alexander Andersson, hållbarhetschef på H&M:s produktionskontor i Shanghai.

Varje H&M-plagg hanteras av mer än 30 par händer under sin tillverkning innan det ångas, märks, kontrolleras och skickas till butikerna, oftast med båt. Över 90 procent av alla produkter transporteras till havs eftersom det är det mest koldioxideffektiva transportsättet. Även KappAhl och Lindex fraktar de flesta av sina varor med båt. Men även båtfrakt har sina nackdelar, med rigorösa regelverk och långa ledtider som ibland leder till att plagg möglar.

– Jag tror att man måste se på klädindustrin ur två perspektiv – å ena sidan har man de positiva sakerna i form av anställningar, utveckling och det faktum att människor kan köpa bra kläder som de kan trivas i och så vidare. Det är den vackra sidan av det. Den negativa sidan är naturligtvis den effekt det har på miljön, och det är också här som diskussionen om konsumtion kommer in. Vi resonerar som så att man bör köpa saker som man verkligen gillar och som man verkligen vill ha, ta hand om dem och lämna tillbaka dem in i systemet när man inte längre vill ha dem. Det är inte så att vi uppmuntrar till överkonsumtion, men vi tror att om vi kan förflytta oss till ett helt cirkulärt system är det möjligt att faktiskt köpa kläder i butik, byta stil och vara flexibel och samtidigt hålla det inom klimatgränserna, menar Anna Gedda på H&M.

 

Klädinsamlingsinitiativet är ett sätt att göra något tillsammans med kunden, något som ger en stor effekt och kan bidra till en hållbar framtid.

Kollegan Cecilia Strömblad Brännsten lägger till:

– Men så erbjuder vi också ett brett urval av olika produkter. Vi erbjuder vinterjackor som du har på dig i flera år, samtidigt som vi har mode och underkläder som du kanske byter ut lite mer ofta. Så det handlar inte bara om de snabba trenderna som förändras över tid, vi erbjuder också hög kvalitet och långvariga plagg som komplement till trendkollektionerna. Det viktiga är att hålla dessa produkter i bruk, antingen av dig själv eller av nästa användare.

Sedan 2013 samlar kedjan in oönskade kläder i samtliga sina butiker och intensifierar således sitt arbete rörande återvinning. Fram till 2016 samlade man in 39 000 ton textilier. Var kläderna, de gamla lakanen eller strumporna en gång köptes spelar ingen roll – hos H&M, Monki, & Other Stories och Weekday kan du lämna in alla former av textilier som du inte längre använder och som inte är i tillräckligt bra skick för att lämna in hos Myrorna eller någon annan second hand-butik för återförsäljning. Detta är även möjligt hos KappAhl och Zara.

– Klädinsamlingsinitiativet är ett sätt för oss att göra något tillsammans med kunden, något som ger en stor effekt och kan bidra till en hållbar framtid. Detta arbete har varit viktigt för att sprida medvetenhet och engagemang, säger Cecilia Strömblad Brännsten.

Kläderna som samlas in hamnar på en återvinningscentral i Tyskland där de sorteras och sedan antigen skickas till second hand-marknaden för återförsäljning och ett längre liv eller blir till helt nya produkter, som inte nödvändigtvis är kläder. De gamla plaggen kan också bli till isoleringsmaterial. Men när en tröja blir till en ny tröja är cirkeln sluten.

Så på vems axlar ligger ansvaret för en hållbar modeindustri? Företagens, javisst. Men också på dina – återvinn, laga och bär tröjan en gång till.